thelifeofadreamer

VALBORG

Kategori: Allmänt

Hej och hå!

Idag är det valborg och jag springer just nu omkring som en yr höna i mitt rum och försöker bestämma mig för vad jag ska ha på mig. Som om det spelar ngn roll då jag redan nu vet att jag kommer ta på mig den tjockaste ollen jag har, yllesockor, vinterjcka och vantar. Jag fryser ju som ett as jag bara det blåser en liten vindpust.

Hoppas kvällen blir kul. Fast ja, allt blir väl typ vad man gör det till. Eller!? Haha, vad vet jag.

Nåväl, nu hittade jag mina svarta byxor. Ska hoppa i dem.

Ha en fin kväll. Njut av blåsten.

HEJDÅ

"I like knowing how things are gonna turn out" - Blair Waldorf

Kategori: Allmänt

Jag trivs så sjukt bra med att vara igång igen. 2 rehabpass av 2 möjliga har jag fullföljt de senaste dagarna, och planen är att vara å gymmet 6 dagar i veckan så att jag tränar 3 dagar vilar en tränar 3 igen. På vilodagen kan jag cykla dock :) Tänker inte köra dubbla pass nu i början, även om jag vill (!!) det, för knät ska få ta sin tid att läka också. Märker nu bara på 2 dagar hur tränandet kommit som en chock för knät, det har svullnat lite redan och är allmänt stelare än vanligt.

Det jag ville komma fram till var iaf att jag blir jag igen när jag får träna. Typ hon tjejen som står och dansar till låtarna som spelas i salen, eller får skrattfnatt, eller kör bil med rutorna nere och njuter av det mesta. Så jäkla härligt.

Jag blir så glad när saker löser sig.

27 APRIL

Kategori: Korsband

Det har gått ett år idag. Exakt precis idag.
Min värld föll sönder och samman för ett år sedan. Och det är helt sant. Jag var förstörd, i fysisk och pyskisk mening. Det har inte gått en enda dag utan att jag funderat på gympa sedan dess. Det coola är att gympa alltid varit en så stor del av mig att det finns inte, och när det försvann visste jag knappt mitt eget namn. Det har varit nyttigt för mig att jag måste lära mig klara mig själv också. Utan den enorma trygghet gympa alltid gett mig. För jag har klarat mig. Det har vart jävligt och jobbigt och jag har velat spy 328 gånger för jag varit så trött på allt, men likväl står jag här ett år senare och är precis lika målmedveten, ivrig och träningsvillig som jag var för ett år sedan, men tusen erfarenheter rikare och så mycket säkrare på mig själv. Bara man orkar kämpa, man kommer dit man vill då en dag. Mitt mål denhär gången är att bli frisk igen, utan att förbli skadefri. Jag vill inte hit igen. Varje gång jag är i gymmet nu tar jag i tills jag vill gråta för att det är så jobbigt, jag springer på crossen tills jag inte orkar ta ett steg till, när det värker hela vägen från vaden ner i hälen på benpressen gäller det att ignorera och fortsätta i alla fall. För jag ska ta mig ur dethär nu. Jag är påväg nu. Siktet är inställt på gympahallen. På flickisar och volter. Jag vill inte kunna det jag kunde innan skadan, jag vill lära mig mig. Jag vill tävla igen. Jag vill visa att jag visst inte är klar. Jag vill visa att det går. Jag vill visa att man kommer tillbaka. Och jag vill visa att allt går med vilja. Typ att vilja vinner över två korsbandsskador inom ett års tid. För vill man något tillräckligt mycket, så ser man ju helt enkelt till att det blir så. Jag tror stenhårt på att inte ge upp.

Ett år alltså. Helt galet.

In order to discover new lands, one must be willing to lose sight of the shore for a very long time.

Mjaa!

Kategori: Allmänt

Det är typ galet att andra korsbandsskadade börjat följa min blogg. Men ja, kul såklart!
Tänkte därför visa lite jag hur det går för benet. Jag kan sträcka det igen, och böja. Och så har jag försökt sitta på huk, vilket ju går lite sådär, ni ser säkert att jag inte kan "dra in" det högra benet lika långt under mig som det vänstra på sista bilden. Tycker knät sköter sig utmärkt, jag kan inte be mer av det iaf med tanke på hur elak jag varit med det det senaste året. Bilderna togs typ när det gått 3 veckor sen operationen.

Nåväl! Sakta men säkert kommer den tillbaka iaf, rörligheten :)

We've finally come to terms

Kategori: Allmänt

Alltså. Jag är så himla glad. För jag börjar äntligen känna att allt kommer bli bra igen. Att allt kommer kunna kännas bra igen. Och jag blir så nöjd, och lugn och bara glad över det. Och sommaren är påväg. Och imorrn börjar jag rehaba. Och i höst får jag gör avad jag vill. Och jag kommer kunna gympa igen.

Jag blir så glad när jag inser att jag inte gett upp alls. Inte ens lite.


Sen blir jag glad av denhär låten också. Som Jutta länkade igår? Jaja! ;)

13:35

Kategori: Allmänt

Det är löjligt hur jag ändrat min dygnsrytm. Eller ja, jag har ingen längre. Ibland går jag och sova itid med 10-åringarna, och ibland är jag uppe halva nätterna. Annars sysselsätter jag mig med att rådda till i mitt rum, vara totalförvirrad och umgås med mina vänner.

På onsdag ska jag köra igång min rehab. Jag har bestämt mig för att jag ska göra det så bra jag bara kan. Jag ska träna så mycket att jag i slutet inte kan känna att jag kunde gjort saker annorlunda/kommit tillbaka snabbare. För jag ska tillbaka så snabbt det går. Samma som sist, så snabbt som det fysiskt OCH mentalt är möjligt. Jag har fått veta att mitt korsband gick av för att det satt konstigt i knät. "Skulle det inte gått av förr, hade det gått av senare. Du gjorde inget fel". Jag går därför in självsäker i rehaben. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag gjorde rätt sist. Det var inte jag som gjorde som gjorde fel. Det hade farit i alla fall.

Ibland när jag tänker på allt som händer i mitt liv, så kan jag skratta lite åt det hela. För jag trodde verkligen inte dethär för 5 år sedan. Sjukt.

PÅSK

Kategori: Allmänt

Idag har jag traditionsenligt firat påsk med min släkt. Lätt värt att stiga upp 9 för det!


Mormor hade gjort fint med blommor! Ingen var förvånad. Mormor är bäst på att fixa med blommor.

Sen dök Kajsa upp. Dagen till ära hade 2-åringen tagit på sin favoritmössa. Fantastiskt.

Britt och mamma intog altanen och paxade platser i solen.

På andra sidan huset spanade Vilde och Hanna efter snygga killar. Vilde har redan kidnappat en. Synd för henne att det var hennes lillebror.

Sen dök Elin upp "Mah ÄNTLIGEN" tänkte Hanna och gav henne en kram.

Philip var cool, och Vilde fortsatt snygg!
Sen letade vi upp 13 påskägg i trädgården. Emma hittade sitt sist.

Sen var det dags för egopics tyckte Elin!

.... och Marc

Och Philip!

Själv var jag i köket på tårtjakt.

Efter 1 timmes letande återfanns Emmas påskägg, inomhus. Morfar tog sov.

Kajsa drog på sig brillorna och tyckte att det var dags att dra från dethär placet. Vilket vi gjorde såsmåningom, glada och påtok för mätta.

Härlig påsk! Diggar mina kussar och mostrar oh morbröder och morföräldrar så jag dör.

26 Your fears

Kategori: Allmänt

Jag skulle kunna göra dethär till det längsta inlägget jag någonsin skrivit. Jag är så rädd för så mycket. Jag är rädd för att lita på folk, rädd för att bli ledsen, rädd  för att inte vara värd något, rädd för att inte få göra det jag vill, rädd för att saker blir fel, rädd  för att inte ha kontroll, rädd för att inte finnas, rädd för att aldrig få ett lyckligt slut. Som liten kunde jag sitta timmar i sträck och fundera över allt som kunde gå fel, och allt jag inte ville att skulle hända. Jag kunde skrämma upp mig själv tills jag påriktigit var rädd för att bara finnas. Jag är fortfarande rädd. Ibland mer än jag vanligtvis är, men inte som då. Jag har insett att man inte kan kontrollera hur saker blir ändå. Och det bästa sättet att hantera allt det man är rädd för, är att faktiskt gå igenom just de grejerna. För då ser man fixar det, det är jobbigt och hemskt, men man blir tusen gånger starkare och säkrare när man tagit sig igenom det. Om man får något galet jobbigt kastat framför sig, så är det helt enkelt bara att ta tag i saken istället för att blunda för den som om man inte såg det jobbiga. För när man gått igenom det man är rädd för känns det som hela världen ligger för ens fötter, och inget berg i hela världen är för högt för att ta sig upp på.

11:00 Långfredag

Kategori: Allmänt

Håhå! Jag som brukar vara proffs på att sova har plötsligt inte tid med det längre. Är uppe sent på nätterna, och stiger upp tidigt för att jag har saker att göra. Inte okej kombination, men äh, det är ju lite kul också ;) 

Mitt knä tycker nog lite för mycket om mig. Det borde säga åt mig att jag är elak med det. Jag typ går. Fast jag inte får. Ska belasta 30 kg, och det gör jag verkligen inte. Iofs så sa Åse att belastning var okej om benet inte är översträckt (där sitter broskskadan), så jag hoppas det inet gör så mycket.

Annars vet ja inte. Livet är konstigt, och jag gillar det jag. Dessutom är det ju påsk. Och då får man käka så jäkla mycket godis, vilket såklart inte är mig emot... blink blink

DD

Kategori: Allmänt



Jag är trött som ett as. Har haft fullt upp hela dagen, och nu ska jag äntligen få sova igen alla de timmar jag missat de senaste dygnen. Imorse när jag träffade Åse sa hon en grej som fick allt i mitt huvud att stanna upp och sen bara falla på rätt plats. Efter att jag varit där for jag ut och körde bil i en timme och var så lättad att jag typ lipade. Har för övrigt inget med den senaste operationen att göra eller så. Knät är toppen och det blir så mycket bättre för var dag som går.

Efter att mitt gamla huvud hittat sig själv bestämde jag mig för att tänka efter, och faktiskt ta tag i saker. Vilket jag gjorde. Och nu känns allt nytt. Och jag vet inte om jag diggar det, men jag har alltid trott att saker löser sig till slut, och det tänker jag fortsätta med.

Nu nog skrivet i gåtor.
GODNATT! :)

Första och antagligen sista kryssningen för min del! hihi

Kategori: Allmänt

Godmorgon!

Jag är trött trött trött, men glad glad glad att jag iaf inte lyckades fösova mig så mycket att jag inte kom av båten ;) haha. Alla som känner mig vet att jag inte vaknar av väckarklockor, och inte heller en dag som denna slog det faktumet fel. Vaknade med ett ryck lite över 8 och fick småpanik, men allt löste sig, och båten har inte ens avgått mot stockholm ännu i skrivande stund.

Jag var alltså på karonkakryssning igår. Så jäkla konstig dag, men nu är den över och jag antar att man är lite erfarenheter rikare.

Idag ska jag träffa Åse! Är rätt nervo. Har belastat för mycket på knät redan. Nu ska jag packa upp min väska, och sen börjar denhär onsdagen. Hejdå.

And you're not afraid to try again, you're just afriad of getting hurt for the same reason

Kategori: Allmänt





Jag behöver springa.

Get myself together

Kategori: Allmänt

Det är fantastiskt vad jag inte har något att skriva här just nu. Tiden går, och de senaste dagarna har jag träffat flera av mina bästa vänner. Igår hann jag med både fika med Anna på dagen, och så körde jag bil med Elin hela kvällen ;) Var till Daniela och sa välkommen hem igår också, då hon vart ut och sett halva världen.. tss. Idag efter träningen i Bollis for jag och Maria till Lervik och lade oss på en brygga och snacka. Fantastiskt att ens vänner kan tänka åt en ibland, blir lite lycklig över det faktumet jag.

Nu ska jag plocka upp i mitt rum, sen gå ut i solen en stund, och ikväll ska jag bara ha kul. För det är ju det som spelar roll. Att man är glad.

hihihhi!

HEJDÅ

11:35

Kategori: Allmänt

Har drömt mardrömmar hela natten, och vaknade därför på fantastiskt dåligt humör. Min förhoppning är att lite godis hjälper mot den saken ... tss.

Idag ska jag umgås med min pappa också, som är hemma för en gångs skull. For inte ens till Bollhalla imorse!! Mest för att jag egentligen inte kan göra så mkt där just nu, och dels för att ingen av mina systrar var där imorse.

hihihi

Kategori: Allmänt

Allt är så jäkla sjukt just nu. Heeeelt galet vad det händer grejer, och den enda som vet allt om allt som gör mig förvirrad är Johanna som sticker till Egypten imorrn. HAHA, jag ligger i min säng och skrattar högt för att allt är så konstigt.

Nu ska jag kika på Californication.

-

Kategori: Allmänt

Början på något nytt

Kategori: Allmänt

Idag firar vi två veckor korsbandet och jag. Skulle detta vart efter min första operation hade jag gjort en vinnarsång och suttit och sjungit den för mig själv hela dagen. Nu är inte detta första gången, så istället har jag nöjt mig med att le lite extra idag. Saker som inte ändrats sedan förra gången är att jag är precis exakt lika ivrig. Får för mig att det absolut inte överhuvudtaget skulle vara ens ett litet problem att göra volter på ett ben på studsmattan, eller att jag minnsan skulle kunna köra barr. Efter en minut eller två inser jag hur jag tänker, och blir då uppriktigt rädd för mig själv. Jag borde ha en maskin som slår till mig rätt över pannan när jag tänker fel.

Annars går allt bra. Jag är säker på att jag skulle kunna gå utan kryckor, om jag skulle få. Jag är 15 cm från full böjning i knät (när jag ligger på rygg och sen böjer benet så mycket jag kan). Jag kan översträcka benet en nästan 10cm om hälen liksom "ligger upphöjd", och om jag spänner benet får jag upp hälen (inte särskilt mycket, men lite iaf). Sen ser jag övre delen av min knäskål, och blåmärkena försvinner sakta men säkert. Ska försöka ta kort på det imorrn och visa vad jag menar..

Mitt i alla "åh vad jag också vill"- eller "fasiken jag ka ju ingenting"-tankar, så slår det mig att jag är påväg tillbaka. This is it liksom. Snart kommer jag vara där igen. Tillbaka på min plats i uppställningen.

Jag längtar så det värker i hela mig.

Jag har tjafsat om att mina muskler försvinner. Ni kan ju kika på min högra vad till exempel.

-

Kategori: Allmänt


It’s got rights and so have I

Kategori: Allmänt

Saker känns bättre och bätre för var dag som går. Huvudet bygger själv upp rätt sorts tänk, utan att jag behöver fundera på det. Jag känner mig klarare i huvudet än på länge. Fantastiskt. Gillar utmaningar. Gillar att klara dem. Hatar oväntade vändningar, men älskar att fixa dem.

Jag kör bil igen. Och har på mig jeans. Och knäet kan böja sig en bra bit över 90 grader, och jag kan översträcka det och få upp hälen utan problem. Detta leder till att jag i princip tror att jag kan springa. Vilket såklart inte är okej, då jag inte ens gått 1/3 av tiden jag ska på kryckor. Jag är bara glad att allt går bra jag.

Gillar att ge igen också. När man kan smila åt sig själv och veta att man visst kan.

-

Kategori: Allmänt

25 A first

Kategori: Allmänt

Första gången jag kan minnas att jag satt mig i ett flygplan var när jag var 8 år gammal. Vi flög mellan Arlanda och Göteborg, och jag var så nervo att jag skakade innan. Vi gick in i planet, och jag satte mig på min plats och stirrade rakt fram. Emma däremot satt och kikade ut hela tiden. Mitt i allt konstaterar hon att vi flyger i himlen. Det blir lite tyst en stund, och vi märker att hon funderar på något. Småsuckande fortsätter hon titta ut genom det lilla fönstret. "Men hörni. Om vi är i himlen nu, då borde jag väl kunna se farfar?". Vi log allihopa, och satte oss genast vi å för att titta ut genom de små fönstren.

Men det är nånting ikväll

Kategori: Allmänt

Jag är helt slut. Hela dagen har vart rolig och jag har skrattat massvis. Men nu är jag som sagt trött trött trött, och därför ska jag snart ta natt, då jag ska döma (nu är jag helt förvirrad huruvida detta ord stavas med ett eller två m. Är påtok på trött för att ens orka googla det. Fantastiskt.) imorrn igen och inte har lust med att somna mitt i någons serie. Tss, tänk hur tokigt det skulle vara!

Förresten var dagens succe lätt när mamma Sassa Ylva och gänget körde uppträdande för Smulle. Det var idrottsglädje det. Det jobbigaste med att vara trött är att jag börjar fundera på allt möjligt konstigt jag inte borde fundera på. Men, det sover vi snart bort!

Tjingeling

00:40

Kategori: Allmänt

Idag har varit en fantastiskt rolig dag! Min mamma har fyllt år, jag har tagit bort stygnen i benen, jag har varit på Bollhalla halva eftermiddagen och hela kvällen, och dessutom fick jag se på EM i gympa nu på kvällen! Imorrn ser jag fram emot tävlingarna i hallen. Mina små tjejer jag tränar ska tävla för första gången, och jag slår vad om att jag tycker det är mer spännande än dom gör. Dessutom ska jag ta på mig Hannas svarta kavaj, och vara domare. Wiiii vad kul!! :D

Det lätt sämsta med denhär kvällen var när jag såg Aliya Mustafinas (regerande världsmästarinna och Rysslands bästa gymnast) hopp. 2½ skruvad Yurchenko, och så landar hon och drar knäet åt bajs. Även om jag stenhårt håller tummarna för att så inte är fallet, så ser det ut som hon drar av korsbandet. Ni kan kika själva (vid 1:29 i videon). Jag blir så arg. Ibland ifrågasätter man ju varför man ens har knän då dom bara bårkar med typ hälften av alla dom som håller på med idrott.

Love her, hate her or simply be fascinated by her, Aliya Mustafina is one of the leading personalities in the sport. It is terrible for the current star of the sport to succumb to injury.  Aliya is currently at the top of her career and was peaking to achieve even greater heights later this year at the World Championships. It is a sad day for Mustafina and the sport as a whole. Without the sport's top star, every title begins to feel like it needs an asterisk.

24 Something that makes you cry

Kategori: Allmänt

Å näej! Jag kan ju gråta för allt eller för ingenting jag. Om jag är arg och vill göra det hela lite mer dramatiskt så gråter jag med flit. Om jag känner mig liten och orolig som en bebis så gråter jag. Kan liksom gråta lite på beställning om det behövs. Sen gråter jag om jag är ledsen. Eller om något är jobbigt.

Vill jag inte gråta däremot, så gör jag det inte. Spelar ingen roll vilken situationen är, men har jag bestämt att jag inte ska gråta så gör jag det inte. Även om det är jobbigt, eller tar ont.

Sen kan jag skratta så jag gråter. Senast det hände var typ när Fanny kastade sig "i famnen" på Emma (som lekte kyckling) när vi lekte en lek på gympan. Eller när Lovis, Frida, Hanna och Celine har var i final och skulle bilda en slags mini-pyramid med varandra. Det var så kul att jag skrattar bara jag tänker på det.

Nu ska jag snart till Bollhalla för att hjälpa Ylva inför tävlingarna. Kom ihåg EM som går på Eurosport idag. Jag hejar på Mustafina jag. Tss ;)




Är lite kär i domhär jag! hihi ♥

Det går framåt

Kategori: Allmänt

Jag blir så himla glad när man kan se fram emot saker. Och just nu har en massa saker jag ser fram emot! Sommar, resan till Jersey, att mitt knä blir bäst, FSG tävlingen i helgen, studenten, att kunna gå! Ja ni ser! Massa roligt är framför mig. Har lätt lämnat allt tråkigt och jobbigt bakom mig och ser nu fram emot bättre tider. Sjuttons gubbar vad roligt det kommer bli.

För den delen var jag i Bollhalla 4 h ikväll och störtdiggade det. Blir så glad av att vara där. Det är något speciellt med dendär salen!

Imorrn far stygnen ur benet dessutom! Wii

11:30

Kategori: Allmänt

Tjena! Tänkte att jag kunde visa hur mysigt mitt ben blivit. Färgen är lite svår sådär, och svullnader har ploppat upp lite här och var. Jag blir så stolt jag över benet. Jäklar vad det kämpar för att bli friskt. Igår på gympan insåg jag hur mycket jag saknar det. Riktigt sådär att det sög till i magen och jag började flina för mig själv när jag tänkte på hur bäst det är. Har lätt inte gett upp tanken på att svinga i barrar eller hoppa omkring som en tok än. Tss ;)



23 Something that makes you feel better

Kategori: Allmänt

Det finns så många olika saker som får mig att må bättre. Smågrejer i vardagen, och större problem som reder ut sig. Men ska jag välja ut något, så är det lätt känslan av att jag duger. Bara så. Det känner jag ungefär en gång varannat år, och känslan varar i en tredjedels sekund, men det är härligt när den finns där. Faktiskt. Jag tror att man alltid kan bli bättre på allt. Jag nöjer mig aldrig. Detta leder till att jag kan bli så trött att jag skulle vilja säga hejdå till mig själv och ta semester några dagar.

22 Something that upsets you

Kategori: Allmänt

Att jag skriver så förbannat långa blogginlägg hela tiden! Det är lätt inte meningen.

Sen blir jag upprörd när jag inte får som jag vill. För det är orättvist och fel.

Och om jag stiger upp och digestivekexen är slut. Då är förmiddagen förstörd.

21 Another moment

Kategori: Allmänt

Första gången jag såg denhär listan bestämde jag att nr 8 och 21 skulle bli inlägg om ögonblicken då korsbanden gick av. Mest för jag vill ha det nerskrivet. För man glömmer. Man gör det. Man glömmer varför det var jobbigt, och varför det tog ont. Och jag vill minnas. Fast det var jobbigt och hemskt och sämst, så vill jag komma ihåg exakt hur det var. Så nu vet ni.

När jag stiger upp på bommen för att göra min andra bakåtvolt för dagen är jag rädd. Kanske inte för knäet specifikt, men jag är rädd. Jag är rädd för volten, och jag är rädd för bommen. Redskapet står där i all sin prakt, och samtidigt som bommen ger mig kittlande fjärilar i magen får jag en nervös skakande känsla bara av att titta på den, vilket såklart är charmen. Jag samlar mig och låter fötterna ta plats på den 10 cm smala ytan. Jag påminner mig själv om att titta efter bommen innan jag landar, man får för allt i världen inte blunda. Sen hoppar jag iväg.

Man känner inte när man snurrar. Inte jag iaf. Jag hinner inte reflektera över vad som är upp och vad som är ner, jag hinner inte se taket. Jag är för inställd på att landa på bommen igen. Och jag är påväg ner rakt på bommen.

Det är över innan jag inser vad som hänt, samtidigt som ögonblicket då det sker känns som en slowmotion grej som varar i hundra år. Benen träffar bommen. Och knäet finns inte längre där. Det far runt. Det viker sig inte. Det låter inte. Det knäcker inte. Det far runt. Fram, sidan bakåt. Oh det är av. Igen. Även om jag för allt jag var värd förnekar att det skulle hänt igen, så visste min kropp att det hänt. Det tar inte ont just då. Men jag skriker. Hur jag kastar mig ner från bommen har jag ingen aning om. Men plötsligt ligger jag där igen. På marken, och håller i knäet som om det vore värt en miljon. Vilket det givetvis är. Det är värt så fantastiskt mycket mer. Tårarna sprutar och jag har ingen kontroll. Det jag funderar på när jag ligger marken och gallskriker med tårarna sprutandes åt alla håll är hur jag ska orka låta tiden gå, ni vet, låta minuter passera och timmar ticka förbi. Jag är chockad, och även om det bara gått sekunder sedan smällen, så har det känts som dagar. Jag har redan tänkt alla tankar som går och tänka. När mamma kommer tittar jag upp på henne och det enda jag får fram är ”det är av igen, mamma. Det är av IGEN”. Mamma svarar inte. Hon vet hon också vad som hänt, även om inget är konstaterat än. Sen kan jag inte prata mer. Jag lägger mig ner och gråter lite till, även om det inte hjälper ett dugg. Det känns som huvudet ska sprängas, och jag börjar må illa. Jag vill spy i 700 år och aldrig mer veta av dethär. Jag vill bort och aldrig mer komma tillbaka. Tankarna snurrar, och jag vänder mig och stirrar i taket.

Hundratals minuter och ett tiotal timmar senare ligger jag på samma brits jag låg på våren innan. Samma läkare rör vid mitt ben. Lachmans test görs, och jag känner innan Erkki säger det, att senan inte finns där mer. Mitt korsband är av igen. Då slog mig att om man kan ge mig en ultimat utmaning så är det väl denna. Sen började dag 1. Second time around.

Cool tjej 2008

Kategori: Allmänt

Igår var jag på kalas till min kusin som fyllde 10 år (vilket är helst sjukt. För jag ser honom påriktgit som en bebis). Denne unge mans lillasyster är min yngsta kusin. Hon är 2 år och mer vild än tam. Satt och tittade på henne från min invalidplats i soffan, och kunde då inte hjälpa att mina mungipor for upp till öronen. Hon har fått ett piano (eller ja, en liten rosa leksakssynt. Men hon behandlar den på samma sätt som om det vore det finsate av pianon). Synten hade hon ställt mitt i rummet, dragit undan allt annat runt ikring, och sen dansade hon runt denna, till tonerna av "trummor" och "flöjt" och "melodi" (ni vet, det finns färdiga knappar man kan trycka på liksom). Hon hade tagit på sig precis det hon själv ville kvällen till ära. Detta innebar randiga strumpbyxor i alla regnbågens färger, en magtröja i rosa, och solglasögon. Helt fantastiskt om jag får säga det själv.

Denna lilla tjej gör livet lite mer värt att leva. Vad jag önskar att alla hade en 2 eler 3 åring att bara titta på ibland. De hör till de roligaste personerna jag vet.

20 This month

Kategori: Allmänt

Det här blir en lite kollig rubrik.

Det var tänkt att jag skulle plugga mina borrkanaler i knäet och plocka ut den gamla baklårssenan (som ju blev ett korsband, men gick av igen). På dethär sättet skulle jag utplåna alla minnen av den förra operationen, och ställa in siktet på en ny korsbandsoperation i sommar. Jag skulle hoppa på kryckor i cirkus 1-2 veckor, för att sedan kunna gå igen. Jag skulle springa som en idiot på crossen, och cykla mig kokko på motionscyklen. Jag skulle fara på karonkakryssning och dansa tills fötterna värkte, jag skulle kanske fara ut och resa med min pappa (hela vägen till Shanghai till och med!). Jag och Anna hade planer på interrail i europa. Sen skulle jag dra så många grupper jag bara hann. När snön smälte skulle jag cykla på alla bara vägar, och räkna vårtecknen jag såg.

Istället för detta fick jag ett korsband. Och nu ska jag hoppa på kryckor i 6 veckor. Det blir så länge på grund av en broskskada jag har i knät. Med lite tur, och stor skicklighet på intevaraförivrig-planet läker den förhoppningsvis, även om den alltid kommer finnas kvar i knäet. Sen ska jag börja min rehab om 3 veckor. Det är en halv evighet tills dess, men jag är fast besluten om att läka dethär på rätt sätt. By the book. Sen ska jag le också. Och skratta mycket. För jag har ett knä igen. Och det betyder mer för mig än så mycket annat. Och jag vet att jag är kollig, och att hälften av er inte förstår hur det kan betyda så mycket. Men det är så bara. Jag får vara konstig och knäpp och kollig. För JAG HAR ETT KORSBAND IGEN. Och JAG KAN BLI HEL IGEN.

WIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII :D


Här är en bild från april ifjol!

11:50

Kategori: Allmänt

Goddag! Har spenderat över ett dygn i min säng. Känns otroligt konstigt, men det är det bästa jag kan göra för mitt knä just nu. Har kommit på mig själv med att vara galet rädd för att röra på mitt ben. Jag tror typ att det går sönder om jag böjer lite på det, eller om jag låter benets muskler jobba lite själv. Gillar inte den rädslan alls.

Annars käkar jag godis, värktabletter och dricker vatten. Jag svarar i telefon, och kollar upp allt och inget som händer på facebook. Och så får jag besök! Det är typ lika trevligt som att plocka liljekonvaljer på våren! Faktiskt :)

Nu ska jag skriva nr 20 på min lista tror jag! Tss :)

I'm on my way

Kategori: Allmänt

Jaha, nu har jag lipat klart för den här morgonen. Tog värktabletterna imorse och fick helt kokko ont i magen, så efter det blev jag lika liten och ofarlig som en nyfödd kattunge och tyckte allt var sämst. Tur att jag har världens bästa mostrar en dag som denna (då hela min familj valt att överge mig för resor och skola..). Yvonne kom hit och övertygade mig om att käka lite, och därefter droppade Tina in med mat från Bagarstugan. Dom är nog dom!

Nåväl. Gårdagen. Jag opererades på Mehiläinen i Åbo, av Jouni och Erkki. Det hela inleddes med att mamma och jag traskade in på sjukhuset kl 08.00, och mötte Jouni nästan med detsamma. Jag sa att jag var lite förvirrad, då jag inte visste precis vad det var dom skulle göra (typ varifrån dom skulle ta ben, som de skulle fylla borrkanalerna med..), som svar fick jag "Idag ska vi göra en korsbandsrekonstruktion!". "Nej" svarar jag "det ska ni väl inte alls heller". Därefter traskar Erkki in, och meddelar han å att vi skulle fylla borrkanaler. Jag blev då jättenervös för att dom sa olika saker (även om dom nog menade samma i slutändan!). Har ett helt fantastiskt sjukt kontrollbehov, och att inte veta vad dom skulle göra gjorde mig förvirrad och orolig. Det slutade med att jag for iväg på röntgen, för att sedan diskutera operationen igen med kirurgerna. Vi kom då fram till att de skulle inleda operationen med att öppna upp knäet och kika var borrkanalerna från förra korsbandsrekonstruktionen låg, detta för att se om det var möjligt att använda dem vid denna operation. Var de inte möjligt, så skulle de fylla borrkanalerna med ben, för att låta dem gå till läkning. Ett fall det blev en korsbandsoperation ville Jouni använda mittdelen av min knäskålssena. Detta gjorde mig fantastiskt skeptisk, av flera olika orsaker. För det första har jag typ bara hört dåliga saker med det. Man får ont, kan inte sitta på huk, rörelsesvårigheter etc. Sen var jag skeptisk till att göra ett single Bundle då jag från förra gången jag opererades fått för mig att ett double bundle skulle hålla mycket bättre (vilket varken är rätt eller fel. Helt ärligt talet finns det ingen som vet det helt säkert).


Fantastisk färg på foten! (och benet för det delen)

Vi diskuterade fram och tillbaka. Jag frågade säkert 70 frågor, och kirurgen hann både med att flina och sucka åt mig för att jag var så frågvis. Men jag ville bara veta att allt skulle lösa sig på bästa sätt. Det slutade med att jag bestämde mig för att lita på honom. Han har opererat flera andra som dragit av korsbandet fler än en gång. Han sägs tillhöra topp 3 av finska ortopeder. Och det kanske viktigaste, han hade full koll på vad han skulle göra, och varför det var bäst för mig. Han kunde besvara varenda en av mina frågor, och alla hade ett bättre svar än väntat. Han hade en plan, liksom ;)



Sen började det. Jag fick käka lite burana, och efter det sa jag hejdå till mamma och lade mig sen på operationsbordet. jag bad på förhand om att slippa få lugnande, och detta beror givetvispå det tidigare nämnda kontrollbehovet. Vill vara med i huvudet, och kunna tänka. Efter det var det kanyl i handen, och sen dags för ryggbedövning, som inte alls tar så ont som alla sagt. Benen domnade bort, och jag förbereddes inför operationen.



Kirurgerna kom, och så startade det hela. Själv låg jag och kikade på allt dom gjorde på tv-skärmen. Det var hur intressant som helst. Mitt i allt märker jag att dom bankar och bultar i benet, så jag frågade helt enkelt vad dom höll på med (hej på dig med behov av att veta allt 2.0, det är ju pinsamt hur jag beter mig ibland ..). Skrattandes svarar kirurgen att "det blir ett korsband". Då log jag lite för mig själv och tänkte, "mah, jag älskar när saker går rätt fast det inte är tänk så från början". Jag log också för mig själv när jag på skärmen såg dom dra upp det nya korsbandet, och plugga i benbitarna (som följde med senan) in i de gamla borrhålen.

Sen var det klart, och jag rullades till mitt rum. Bedövningen släppte. Korsbandet var på plats. Värken kom. Och jag var inte trasig längre. Jag är inte läkt ellet friskt, men jag är i alla fall hel.