thelifeofadreamer

Cause my roots, they run deep, oh

Kategori: Allmänt

Asså sommar, sommar, sommar! Så härligt just nu! Baddräkten på varje dag och ut i solen så fort jag vaknat. Imorrn kommer Emily och stannar till lööördag! Och på söndag börjar jag jobba en vecka. Försöker verkligen att njuta och ta vara på sommaren så mycket jag kan.

Trebollan, en barndomsö som jag älskar högt.
Nattliga cruisear till badhusberget, älskar också det högt.
Världens bästa på att laga goda efterrätter.
Prickiga naglar denna gång. Inte fått sammanbrott och bitit ner naglarna sedan påsken, måste vara rekord all time..
Kvälls(natt...)promenader med Naila å Rez 💕
Typ samma ställe som bilden ovan, fast dagtid! Hängde med Anna i solen och träffade på Maria å Pia. Trevlig eftermiddag.
Volley- och kubbkväll! Tjejerna förlorade dock 😠
🌈🌄
Emma och jag tog skärgårdsfärjan ut till Spttunga för att mäta upp mamma å pappa!
Hann sola på bryggan innan de anlände från Kökar
Tog oss vid Föglö till Rödhamn!
.. som är ännu ett ställe jag verkligen älskar. Bästa minnena från när jag var liten ❤️
For på middag till dessa sötungar! 😘

Gyllene tider

Kategori: Allmänt

Även om det är mitten på juli och jag har passlig panik över att sommaren springer iväg, så känns det som jag hunnit med mycket somrigt. Har lite bilder från diverse äventyr nedan, men inser att jag är sjukt dålig på att ta bilder på roliga saker. Ska bli bättre på det, för bilder är sjukt roliga att ha. Förutom allt detta har jag hunnit med mycket annat också. Som att träna (och faktiskt vara någorlunda regelbunden med det, väldigt nöjd över det), gratta Emma som fyllt år med en middag på ÅSS, hängt hos mommo å moffa, cruisat, träffat Stepp igen efter 5 år, sjukt att det gått så länge, jagat Pokemons, lagat middagar osv 😃

Vi börjar där vi slutade senast. USA hade Olympic trails och passligt framåt tidig morgon stod det klart att Biles, Raisman, Douglas, Hernandez och Kochian skulle representera de blåröda & vita. Inte särskilt oväntat lag, men trevligt att titta på ändå. Vet att det stavas trials, men min blogg vägrar ändra det på andra stället?!
Förutom USA har flera andra länder tagit ut sina OS-lag. Jag blir ju lite extra känslig jag när det kommer till drömmar som går i uppfyllelse. Och drömmen om att båda systrarna Downie skulle ingå i GBs OS-lag blev sann. Så häftigt för dem, och särskilt Becky som gått genom ett missat London 2012 för att komma tillbaka från det och lyckas ta en plats till Rio. Fantastiskt.
Wevers gjorde det också, tog sig till OS. Som tvillingar.
Var ut på sjön med Carro & Flöjt och stod på händerna!
Målade naglar igen 💁🏼💅🏽
Uppe i Geta vid mormors marker. Så vackert där uppe. Tills vi såg en orm, då for vi snabbt hem.
I torsdags tog vi uppehåll från hallen till augusti. Ännu en säsong slut, och när nästa drar igång är det äntligen öspelsår igen! 😁
Fixade Rez lillasysters hår ❤️ så söt kiddo det där alltså 😍
Sökte lite extra kurser till hösten. Ska iaf ge mig tusan på att försöka läsa 1 & 3, men tackade ja till alla kurser jag kom in på vara för att slippa ha beslutsångest över vad man ska läsa/inte precis nu, hehe ... 🙄
Har myst med mitt gulle!
Plockat sommarens första smultron. Bästa smaken! 🍓
Överraskade Anna med en natt och dag på Carros stuga när hon körde av båten då hon kom hem på semester. Så mysigt att umgås med alla tjejerna igen 💕
Våffelfrukost!!
Igår hängde vi på vår altan och snackade innan vi begav oss mot arken för typ sommarens första utgång. Efter något varv tröttnade vi dock och begav oss hemåt igen. Men skoj att kika på lite folk!

Every four years

Kategori:

Det kommer bli en lång natt. För den har inte börjat än. Idag, i San José radar USA:s bästa gymnaster upp sig och marscherar in på arenan för att göra upp om landets fem OS-platser. USA är så dominanta inom gympan att de skulle kunna skicka 3 fulla OS-lag som alla skulle sluta top 5. Det är alltså ruggigt tight om platserna till Rio. Allt drar igång vid 03.30 vår tid och jag räknar med minst 3h innan de fem lyckliga får announceat att de klarade det. Åh 💕 alltså finaste kvällen det kommer bli för dem. Högsta drömmen som går i uppfyllelse. Jag hoppas på Biles, Raisman, Hernandez, Skinner och Locklear, men hur de tävlar ikväll avgör helt klart för de två sistnämnda. Laddar upp med gråtnäsdukar.
Spännande!!!!

Vindarna är varma då, juni, juli, augusti

Kategori: Allmänt

Försökt lära mig laga watermarblenaglar, med väldigt varierat resultat. Men skam den som ger sig, en dag ska jag också lära mig det ordentligt. Här ett av mina bättre försök!
Vi har sena vanor Rez å jag. Här kom vi på att gå ut och ta en kvällspromenad vid 02. Så sjukt vackert var det.
Älskar sommartisdagar, då hela familjen kryper upp i soffan, käkar jordgubbar & glass och tittar på Allsång.
En fotbollslördag hos Fabbe. Långa namndiskussioner, jonglering och straffdrama. En trevlig sommarkväll.
🌺🌸🌼🌹💐🌻
Pia å Ville (å Ken.. 😂) å fotboll på Nygatan!
Kanske mitt absoluta favoritställe på sommaren. Längst fram i båten, med musik i öronen när vi kör hem en sommarkväll.
Rödhamn ❤️ älskade ö.
Naila och hennes leksak.
Rez och jag bestämde oss för att fira fem år tillsammans lite för sent med en weekend (fast mitt i veckan) i Stockholm.
Mat som inte kan bli annat än succé, pasta oxfilé pepparsås å rödlök!
❤️
Så dök hon upp tillslut, mitt i publikhavet, Rihanna
Sjukt cool brud ändå. Älskar när folk får saker att se "lätt" ut. Som när en elitgymnast gör en serie i barr, typ. För Rihanna var det lätt att uppträda för 30000 människor, vardag. Det är coolt.
Asså mys när alla hjälps åt att göra Tele2 fin 💕💡📸📱
Här har jag spenderat många sommarveckor när jag var liten. Gått runt på bergen. Simmat i vattnet. Bott i stugan. Förstår inte varför jag inte är där mer. Måste skärpa mig.
Sommarmiddag med Karlströms, tradition!
🙆🏼
Såklart vi såg IFK möta Odd i Europa League kval. Gillar sport. Börjat gilla fotboll.
Varit i hallen med mina tjejer. Elsa har börjat skruva 540 på matta. Känns häftigt.

Om tjejer som behöver vara tjejer, för att det är lika bra som att vara kille

Kategori:

I skolan reflekterar vi mycket över genus. Tjej och kille. Tjejigt, killigt. "Springa som en tjej", "springa som en kille". Jag har själv reflekterat mycket över det och har särskilt mycket åsikter kring ämnet genusfrågor inom idrotten, där det finns fantastiskt mycket att jobba med. Typ bilden av att "springa som en tjej", där man trippar fram på tå likt en idiot och slänger med armarna sida till sida. Eller frågan kring varför det är "tabu" med kvinnliga tränare som tränar män inom idrotten, men inte tvärtom. Tjejer är fierce, och behöver vara fierce. 
 
I höstas var jag med om något väldigt obehagligt, som jag egentligen bara berättat för mina bästa vänner och för min familj hittills. Jag var ute och gick i Stockholm en fredagkväll vid 19-tiden. Det var förvisso mörkt ute, men inte särskilt sent. Jag hade musik i öronen och joggingskor på mig, ute och njöt av att en vecka i skolan var slut och att Rez skulle komma över till Stockholm senare på kvällen. Jag är väldigt mörkrädd, och därför överdrivet uppmärksam på vad som händer runt om mig när jag är ute och går. Jag var påväg upp mot Hornstull, men på en lite avskild väg. För att komma upp till "huvudvägen" väljer jag att springa en kort bit på en öppen stig i Tantolunden, för att sedan ta en trappa upp till huvudgatan. Annars måste jag gå på en liten väg tillbaka, och det känns läskigt. Helt sjukt egentligen att det ska kännas läskigt att gå på en väg i centrala Stockholm en fredagkväll klockan 19, men det var precis vad det gjorde. Nåväl, bestämmer mig för att springa den lilla vägen genom tantolunden mot trappan, för att snabbt ha det läskiga undanstökat och få komma upp till stora vägen. Är halvvägsupp i en ganska lång trappa när jag ser en man stå nästan högst upp i trappan och titta på mig. Mörkrädd, och överdrivet försiktig som jag är får jag en känsla av att det är obehagligt att gå förbi honom, och väljer därför att svänga till vänster, till ett område utanför trappan, för att via det området gena upp till stora vägen. Han läser tydligen min plan. Han spänner sin blick i min utan att röra en min. Etsar fast sina ögon på mig som om jag vore hans byte, och springer för att blocka min väg, där på vänsterkanten. Jag reagerar helt på instinkt av att måste fly så snabbt jag kan, så ändrar min plan från vänsterkanten till att hoppa ner tillbaka i trappan och rusa upp för den så snabbt jag kan med honom springandes precis brevid mig. Vi springer nästan jämnsides brevid varandra i trappan och han försöker greppa efter mig, jag försöker finta mig undan. Vet inte om jag ska tacka min överdrivna uppmärksamhet på situationen, gamla friidrottsgener som satt i eller min instinkt att börja gallskrika så högt jag kan för att han inte fick tag i mig och jag hann upp på stora vägen först av oss. Där uppe hade en person rusat ut från en resturang då denne hörde mitt skrik. Mannen, som jagat mig vänder och flyr ner i Tantolunden och jag slutar inte springa förrän jag står inne på en Pressbyrån, och gråter. Skakar i hela kroppen och har sådant adrenalinpåslag att jag inte kan få ur mig vad som hänt när någon frågar. Mannen ville ha tag i mig. Jag blev hans byte. Vad hade hänt OM han fick tag i mig? Vad ville han göra med mig? Frågorna i huvudet snurrade ordentligt ett tag och jag kände mig förvirrad. Tillslut började jag fundera på OM allting verkligen hänt och om jag överdrivde situationen, "kanske han bara ville skoja med mig, leka att han skulle fånga mig".. 
 
Jag får tag i pappa och berättar gråtande vad som hänt och hur rädd jag blivit. Försöker förklara att jag kanske överdriver det hela. Är som ett barn som inte kan fatta beslut själv och vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Hur ska man göra? Pappa ber mig lungt att ringa till polisen. Lägger på och träffar en väktare. Hon hjälper mig att ringa polisen och får ur mig vad som hänt. Jag kan lämna ett bra signalement då jag från början sett mannen och varit uppmärksam på honom. Polisen tänker åka ut på span. Jag ska med väktaren gå och prata med killen från restaurangen, han som kom utspringade då han hörde mig skrika. Känns obehagligt att gå tillbaka till trappan, är fortfarande väldigt uppskärrad över hela situationen. När vi kommer till restaurangen springer killen fram till mig och vill krama om mig, säger att han kom ut och såg mig springa upp för trappan i panik med mannen springades efter mig. Känns på något vis skönt att ha en person som bekräftar min berättelse, som om jag inte "hittat på allt". Efter att ha tagit hans vittnesuppgifter vill väktaren att jag ska ta mig hem. Försäkrar henne om att det är lungt, men pallar seriöst inte gå 250m hem, på småvägar från den stora vägen. Försöker fundera på hur jag ska göra det. Tänk om mannen nu flyttat sig till gatorna där jag bor, och försöker få tag i mig igen? Slutar med att jag tar en taxi hem. 250m. Innanför dörren låser jag in mig och gråter i en timme. Ensam. Längtar tills Rez kommer så jag slipper vara själv, och tillslut kommer han också. 
 
Efter detta kan jag inte möta en man/kille på en gata ensam utan att se denne som ett hot. Jag vågar under inga omständigheter gå ut med Naila när det är mörkt. Jag tycker det är obehagligt att gå ut med Naila tidigt på morgonen. Att gå in i ett lägenhetshus själv får mig och tro att jag ska bli anfallen i trapphuset. Att gå i en hyttkorridor får mig och tro att jag ska bli indragen i en hytt. Jag vågar inte cykla hem ensam om jag varit ut med mina kompisar. Att parkera bilen 50m bort från en kompis hus och ensam gå dit på kvällen är obehagligt. Jag joggar inte ute med musik i öronen. Jag går ogärna med Naila i skogen själv. ALLTSÅ HALLÅ. FATTAR NI HUR MYCKET DETTA BEGRÄNSAR MITT LIV. För, det jävligaste i det hela är ju att jag MÅSTE öva på detta nu. Få det att bli saker som är normala igen, för det är saker jag SKA kunna göra utan att behöva känna obehag och rädsla och i de allra flesta fall så går ju detta hur bra som helst. Men den gången, på Hornstull hade det kunnat gå så jävla dåligt. För att någon, idiot, valde att inte respektera mig, och med det valet förstörde han så mycket. Inte bara min tillit till medmänniskor, men också min frihet, och framför allt mitt omdöme och min respekt till mig själv. Jag satt och tänkte att det han gjort, "inte var något konstigt" eller att jag "kanske överdrev", VAR kom de tankarna ifrån?? VARFÖR tänkte jag så? Jag idiotförklarade mig själv, fast det var han som var idioten. 
 
Jag blev inte våldtagen. Inte slagen. Han tog inte ens i mig. Jag lyckades fly, men han lyckades ändå förstöra så mycket för mig. Hur fasiken hade det inte blivit om det gått på något annat sätt? 
 
Vi måste respektera varandra. Jag är jag och du är du. Ingen ger mig rätt till dig och ingen ger dig rätt till mig. Du får inte röra mig om inte jag vill. Spänna blicken i mig som om jag vore ditt byte. Jag är inte ditt byte. Ingen är någons byte. Killar och tjejer må inte vara samma sak, men vi ska behandlas med samma respekt och värdighet oavsett. Ingen står över den andra. Ingen har rätt till den andra. 
 
Jag vill vara med och lära alla mina framtida och nuvarande adepter rätten till dem själva. De är boss över sig själv, ingen annan. Att de är inte bara roliga, snälla, flitiga och hjälpsamma tjejer, utan att de också är smarta, starka, självständiga och ordentliga ledartyper. Lära dem att de kan precis allt som killar kan. Att de aldrig ska behöva känna sig underlägsna killar. Lära dem respektera andra. Lära dem respektera sig själv. Jag hoppas att alla mina framtida kollegor som kommer jobba med barn och unga i idrottsvärlden & utanför reflekterar över detsamma. I fotbollen, i ishockeyn, i skolan, på eftis, på ungdomsgårdarna osv osv. Kanske kan vi då komma någonvart i framtiden. Skapa en generation som förstår varför frågan är så viktig. Jag tror det sitter i jämställdheten. Killen hade inte jagat mig om jag var kille. Jag tror att han trodde att jag, på många plan, var ett lättare byte för att jag var tjej. Det måste ändras. 
 
Denna gång var jag var uppmärksam som en tjej. Jag sprang som en tjej. Jag skrek som en tjej. Det räddade mig denna gång. Tjejer behöver vara fierce.