thelifeofadreamer

And when you bring that effort every single day, that's where transformation happens

Kategori:

Inlämningen i organisation & ledarskap 2 är gjord. Hade examination på uppgiften imorse. Jag älskar verkligen att läsa om ledarskap! Ju mer jag läser, desto mer inser jag att jag inte kan. Inför dagen skulle vi prata om den ledarstil vi känner att vi använder oss av idag, och vart vi vill utvecklas i framtiden. Jag har en tendens att rannsaka/såga mig själv rätt mycket när jag gör sådana här uppgifter och reflekterar över vem jag är som tränare och vem jag vill vara. Jag kom fram till att jag drivs av att försöka uppnå ett tjänande ledarskap, att bygga och måna om relationer och att försöka hjälpa mina adepter utvecklas som människor och inte "bara" som idrottare. Många  långa diskussioner hade vi idag. Så tacksam för mina klasskompisar som förgyller och höjer nivån på skoldagarna varje dag. Till lunch var vi klara och då tog Maria och jag tunnelbanan till Mariatorget och gick och käkade. Satt på en uteservering (som var rökfri, absolut bästa!) och snackade om livet i 5h. Helt galet länge, men väldigt trevligt. Nu har jag bara en kurs kvar att avsluta i skolan innan jag får sommarlov. 


Maj är snart slut och sommaren knackar snart på dörren. Kunde inte vara mer redo för den. Maj har varit intensiv med gympan. Det har varit tävling hemma, FM, tävling i Hammarby, märkesdagar, diamanttest, administrativt jobb osv. Mitt i det har jag hunnit njuta så mycket av saker. Jag älskar att bo i vår nya lägenhet, vilket jag njutit av. Jag älskar att ta promenader i solen med Naila då det inte blåser, vilket jag gjort. Jag älskar att gå i ängen och följa mer när blommorna slår ut och träden blir gröna.
, vilket jag också hunnit gjort. Att älska att gå i ängen har jag fått från min mormor. Mormor som varit min bästa kompis sedan jag var liten. Hon var min roligaste kompis när jag växte upp och jag har spenderat så många dagar tillsammans med henne. Jag tog med henne till ängen i veckan. Bredvid varandra traskade vi ner för att titta på blommorna. Hon med rullator och jag gåendes bredvid, när jag var liten var det hon som fick hjälpa mig att gå. Påväg ner i ängen sprack mormors ansikte upp då hon kunde höra fåglarna kvittra. Finns det något jag önskar jag kunde ge mormor så är det att hon skulle få tillbaka sin yngre kropp. Jag vet hur mycket rörelse har betytt för henne genom åren och hur jobbigt det varit för henne att både synen och hörseln blivit sämre. Bröt därför nästan ihop när hon sa att hon kunde höra fåglarna. Vi satte oss på en bänk i parken och skrattade åt roliga minnen. En fin stund. Älskar mormor så mycket. 

Nu ska jag sova. Ögona är på målet, bara 8 dagar kvar till sommarlov. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: