thelifeofadreamer

Ett tungt hjärta

Kategori:

Det är en bottenlös sorg att veta att du inte mår bra. Jag hulkgråter och kippar efter andan vid tanken på att förlora dig. Din kärlek till mig har hjälpt mig genom livet. Du har format mig till den människa jag är idag. Du har alltid älskat mig för den jag är. Jag har alltid älskat dig för den du är. 
 
Som litet otryggt barn fanns det ingen som lyste upp min vardag som du mormor. Som gångerna du hämtade mig direkt efter skolan med muminbilen. De mängder av gånger dina smörgåsar, spagetti, ris & curry och stuvade makaroner mättade min hungriga mage. Alla de gånger vi plockade blommor i Tullarns äng, på lillängen, eller på Espholm. När vi köpte kramdjur på Rädda barnen eller Emmaus. När jag sov över hemma hos dig och morfar och packade i den rosa muminkappsäcken. Du steg alltid upp långt före oss. Gympa varje morgon. När vi vaknade på morgonen åt vi alltid skorpor. 

Jag minns när vi spelade Bingolotto och vann. Då när jag fick ringa från telefonen i hallen och du satt vid tvn och tittade om jag skulle komma fram. 
 
Så släng en slant uti brunnen och önska dig någonting. Åh mormor jag önskar bara att vi aldrig skulle ha behövt växa upp. Att det alltid skulle vara du och jag mot världen. Att jag alltid ska få höra din röst svara på andra sidan luren. Jag vill alltid sitta i framsätet på en bil när du kör och lyssna på Sven-Ingvars. Jag vill alltid leta pantflaskor med dig. Jag vill hitta vårens första liljekonvaljer och vitsippor med dig. Binda kransar till skolavslutningen. Jag vill att du ska kunna gå uppför trappor, springa när du känner för det. Kunna hoppa i och ur båtar när vi ska ut till öarna på sommaren. Jag vill att du ska kunna simma så mycket du vill. Cykla. 
 
När julen är här, när stjärnor faller i natten, när himlar sänker sig över jorden och när stjärnans bloss tänder sitt ljus hos oss och en låga klar brinner i hela Norden. Då är det bara dig jag tänker på mormor. På alla jular jag spenderat med dig. När vi fick öppna ett paket på morgonen. På lillajul när nissarna kom. 
 
Jag minns när jag fick sitta längst fram på Primadonna eller Carmencita och sjunga om samboronbon, en liten by förutan gata. Er segelbåt på första parkett på Rödhamn. Du på däck i din baddräkt med solglasögon eller keps. Brunast av alla. Gladast av alla. Mormor din livsglädje har smittat så många i din omgivning. Din kärlek har gjort oss alla rika. 
 
Gunga i hammocken. Lek i din garderob. Posta brev i skåpen uppe i sviten. Söka skatter från svunna tider på vinden. Lyssna på dina historier. Få berätta våra historier för dig. Tända en brasa. Ert hus. Biskoparnas knytpunkt. 
 
När det åskar tänker jag på dig. På hur du ligger på östra sidan och lyssnar. Tittar på cummulusmoln. När jag känner lukten av brandrök tänker jag på alla gånger vi eldat i skogen i Geta. 
 
Mormor, jag vet ingen som uppskattat så mycket i livet som du. Som uppskattat att leva livet. Vore väl min egen mamma då, men hon känns mer och mer som en kopia av dig. Jag älskar dig för den du är nu, för hur stark du är i svåra situationer och för hur du alltid håller släkten samman. Men det faller en blytung sorg över mig när jag tänker på att mina barn aldrig kommer få uppleva allt det jag nämnt ovan tillsammans med den yngre dig.
 
Den du är för mig och de minnen vi har tillsammans är något jag förvarar på det finaste stället i mitt hjärta. Egenskaper som alltid kommer vägleda och hjälpa mig i livet. Saker jag med samma brinnande ögon som du mormor kommer att lära vidare till barn jag träffar. Till människor jag träffar. Du behandlar alltid människor väl. 
 
Mormor jag älskar dig så mycket. Mer än du någonsin kommer att förstå. Jag är livrädd för att förlora dig. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: