thelifeofadreamer

And if this is what we’ve got, then what we’ve got is gold

Kategori: Allmänt

Jag är trött som bara den.

Allt har gått bra. Inte på det sättet jag trodde, men bra. Och jag är nöjd.
Klockan tjugo före 1 steg jag in på Artro för fjärde gången.
Då gick jag och bytte om, för att sedan möta upp en sjukgymnast som hette Maria.
Jag var ungefär så nervös som jag bara kan vara. Dock kändes det så mycket bättre när jag fick gå in till ett ställe och värma upp inför testet. Då kände jag mig så gott som hemma. Värmt upp har jag ju gjort hur många gånger som helst!

Efter det satte vi igång. Först mättes "glipan" i benet. Den var så bra den kan vara. Skilde 2 mm mellan benen ungefär.
Efter det var det rörligheten som skulle testas. Både sträckningen och böjningen gick hur bra som helst, och där fick jag också högsta betyg ;) hihi
Nu till det lite klurigare, styrkemätningen.
Den mäter en "långsam" och tyngre styrka till en början. Både värdena var helt ok, men man ser vilket som är det svagare benet. Bakre lårmuskeln hade (precis som typ alla andra korsbandsskadade..) lite sämre värden än framlåret. Sen var det dags för en reaktionssnabb styrkedel. Också denna gick helt bra. Har ju kört hopptestet med Åse, och där testas mkt av detta..
Efter det över till en "broms" styrka. Typ maskinen trycker ens ben uppåt eller neråt och man ska hålla emot allt man kan. Den här delen gick överraskande nog bäst. Hade 107% på sjuka benets framsida, och 90% på baksidan.. Så det syns att man är lite svagare bak i.

Efter det var det dags för enbenshoppen. Varvade mellan höger och vänster. Tillslut låg vänster (rätt ben) före det andra med säkert en 8 cm. Detta gjord emig förbannad, och det slutade med att jag samlade ihop all kraft jag hade i högerben och skuttade 4 cm längre än med det vänstra. Det förvånade mig själv. Hoppade 176cm m vänster, och 180 m höger.

Sen, skulle jag träffa Stefan. Det gjorde mig mest nervo.
Men det gick bra. Allt i knäet är stabilt efter oerationen. Han sa att testerna var helt ok, men att det alltid är en fördel att ha en stark baksida i skadebenet, så det tänker jag jobba upp!

Sen diskuterade vi i hundra år. Fram och tillbaka. Jag ville såklart gympa NU. Han ville vänta ytterligare en månad.
Eller inte vänta. Jag får bara inte påbörja nya volter och nya grejer. Utan se dethär som en "övergångsmånad" och få tillbaka allt gammalt som jag inte fått göra.
Ingen kunde vara lyckligare för det han sa än jag.

Nu ska jag alltså ta mig tillbaka dit jag var. Sen är det bara att köra på, men för säkerhetsskull vänta ytterligare en månad på alla nya övningar som ska tränas in.

och dethär är inte alls som att vara skadad, att måsta "vänta" en månad. För allt är ok, och nu är det bara för säkerhetsskull. För att minska risken. Skruvar lär jag alltid få vara lite försiktig med. Det är inte hipp-hurra bra för benet. Men att nöta ner i mjukt gör ingeting. Däremot på hårt, ska man vara försiktig med.

Och this is it? Lite baksida och en månad?
Ja, jag antar det.
Tänk, allt känns så bra nu.
Äntligen!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: