thelifeofadreamer

And as I say it louder I love how it sounds

Kategori: Allmänt

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget.
På lördag har det gått 4 månader sen jag opererade mitt korsband i knäet.
Jag är alltså inne på min tredje månad med ett helt korsband.
Min 5e månad "utan" gympa. Utan att få göra det påritkgit liksom.

Idag träffade jag Åse. Jag hade som sagt höga förväntningar. Höga förväntningar för mig var att få tillåtelse att göra en volt igen. En volt från ngt studsigt till stående på en matta. Bara att få s.t.å. efter en volt. Det ville jag.
Åse sa att allt ser bra ut.
Läs meningen igen.
Inte som "det här är helt ok för att vara vid 3 månader och lite till", inte "det här är bra styrka, och rörlighet".
Hon sa, att allt ser bra ut.
Bra som i helt. Friskt.

Jag missförstod henne nog först. Jag trodde hon menade att jag inte låg efter på något sätt, eller att jag hade fin styrka o spänst i benet för att vara så kort inpå operationen som det för den här skadan nu är.

Men hon sa, att allt ser bra ut. Och att hon inte sett detta förr hos någon. Hon sa så många fina saker, och det gjorde mig så glad. Och hon sa, att hon ville att jag skulle till Medimar och visa benet till Erkki, nästa vecka.
Jo, nästa vecka.
Det betyder inte att jag är hel. Det betyder inte att allt ännu är bra. Än har inte en kirurg tittat på saken, det sker först i nästa vecka. Men bara att hon sa att hon inte sett detta förut. Att det gått snabbare än hon sett förut. Att jag i princip kan allt och mer än det jag ska kunna som helt frisk redan nu.

Just nu vet jag inte hur jag ska ta saken. Han som opererade mig i Stockholm sa att det måste få ta tid. Det sa också Erkki. Och Åse. Alla har sagt åt mig att det kommer ta tid. Att allt tar tid. Jag är inställd på att det tar tid. Så jag tänker inte ropa högt än. Jag tänker inte springa och göra voltserier.
Men jag tänker hoppas. Om så Erkki nästa v säger att det tar 6 mån, om han säger att det tar en månad till så är jag redan inställd på det.
Jag tror inte jag får börja gympa nu. Jag tror det gått för lite tid.

Men hoppas det tänker jag. Jag tänker hoppas och drömma om det, och tänka tanken, och vilja det.
Nu ska jag berätta en sak för er. Den som kämpat vinner tillslut.
Vilken konstig dag.

Kommentarer

  • emelie säger:

    oj, har det inte ens gått 4 månader än? känns verkligen som att du har kommit längre! :)



    jag började vara med ordentligt på lagets träningar efter 4 månader. efter 4,5 månader var jag med på allt utom närkamper och bara någon vecka senare tog jag närkamper för första gången. jag fick egentligen inte börja med närkamper förrän jag hade klarat styrketestet men allt gick så himla bra och jag gjorde jättebra resultat på ett hopptest hos sjukgymnasten så han hade inget emot det. alltså när jag tänker efter så rullade allt bara på efter 4 månader... och de sista två månaderna gick så sjukt fort!! wips, så hade jag klarat styrketestet och spelat min första match! :D

    2010-10-25 | 21:11:07
    Bloggadress: http://whirl.se/korsband

Kommentera inlägget här: