thelifeofadreamer

I'm on my way

Kategori: Allmänt

Jaha, nu har jag lipat klart för den här morgonen. Tog värktabletterna imorse och fick helt kokko ont i magen, så efter det blev jag lika liten och ofarlig som en nyfödd kattunge och tyckte allt var sämst. Tur att jag har världens bästa mostrar en dag som denna (då hela min familj valt att överge mig för resor och skola..). Yvonne kom hit och övertygade mig om att käka lite, och därefter droppade Tina in med mat från Bagarstugan. Dom är nog dom!

Nåväl. Gårdagen. Jag opererades på Mehiläinen i Åbo, av Jouni och Erkki. Det hela inleddes med att mamma och jag traskade in på sjukhuset kl 08.00, och mötte Jouni nästan med detsamma. Jag sa att jag var lite förvirrad, då jag inte visste precis vad det var dom skulle göra (typ varifrån dom skulle ta ben, som de skulle fylla borrkanalerna med..), som svar fick jag "Idag ska vi göra en korsbandsrekonstruktion!". "Nej" svarar jag "det ska ni väl inte alls heller". Därefter traskar Erkki in, och meddelar han å att vi skulle fylla borrkanaler. Jag blev då jättenervös för att dom sa olika saker (även om dom nog menade samma i slutändan!). Har ett helt fantastiskt sjukt kontrollbehov, och att inte veta vad dom skulle göra gjorde mig förvirrad och orolig. Det slutade med att jag for iväg på röntgen, för att sedan diskutera operationen igen med kirurgerna. Vi kom då fram till att de skulle inleda operationen med att öppna upp knäet och kika var borrkanalerna från förra korsbandsrekonstruktionen låg, detta för att se om det var möjligt att använda dem vid denna operation. Var de inte möjligt, så skulle de fylla borrkanalerna med ben, för att låta dem gå till läkning. Ett fall det blev en korsbandsoperation ville Jouni använda mittdelen av min knäskålssena. Detta gjorde mig fantastiskt skeptisk, av flera olika orsaker. För det första har jag typ bara hört dåliga saker med det. Man får ont, kan inte sitta på huk, rörelsesvårigheter etc. Sen var jag skeptisk till att göra ett single Bundle då jag från förra gången jag opererades fått för mig att ett double bundle skulle hålla mycket bättre (vilket varken är rätt eller fel. Helt ärligt talet finns det ingen som vet det helt säkert).


Fantastisk färg på foten! (och benet för det delen)

Vi diskuterade fram och tillbaka. Jag frågade säkert 70 frågor, och kirurgen hann både med att flina och sucka åt mig för att jag var så frågvis. Men jag ville bara veta att allt skulle lösa sig på bästa sätt. Det slutade med att jag bestämde mig för att lita på honom. Han har opererat flera andra som dragit av korsbandet fler än en gång. Han sägs tillhöra topp 3 av finska ortopeder. Och det kanske viktigaste, han hade full koll på vad han skulle göra, och varför det var bäst för mig. Han kunde besvara varenda en av mina frågor, och alla hade ett bättre svar än väntat. Han hade en plan, liksom ;)



Sen började det. Jag fick käka lite burana, och efter det sa jag hejdå till mamma och lade mig sen på operationsbordet. jag bad på förhand om att slippa få lugnande, och detta beror givetvispå det tidigare nämnda kontrollbehovet. Vill vara med i huvudet, och kunna tänka. Efter det var det kanyl i handen, och sen dags för ryggbedövning, som inte alls tar så ont som alla sagt. Benen domnade bort, och jag förbereddes inför operationen.



Kirurgerna kom, och så startade det hela. Själv låg jag och kikade på allt dom gjorde på tv-skärmen. Det var hur intressant som helst. Mitt i allt märker jag att dom bankar och bultar i benet, så jag frågade helt enkelt vad dom höll på med (hej på dig med behov av att veta allt 2.0, det är ju pinsamt hur jag beter mig ibland ..). Skrattandes svarar kirurgen att "det blir ett korsband". Då log jag lite för mig själv och tänkte, "mah, jag älskar när saker går rätt fast det inte är tänk så från början". Jag log också för mig själv när jag på skärmen såg dom dra upp det nya korsbandet, och plugga i benbitarna (som följde med senan) in i de gamla borrhålen.

Sen var det klart, och jag rullades till mitt rum. Bedövningen släppte. Korsbandet var på plats. Värken kom. Och jag var inte trasig längre. Jag är inte läkt ellet friskt, men jag är i alla fall hel.

Kommentarer

  • frida säger:

    Sjukt nice!! Hoppas det är världens näst bästa korsband! (Jag får förmoda att ditt hela knä innehåller världens bästa) Gratulerar eller vad man nu säger :)

    2011-04-01 | 17:28:27
    Bloggadress: http://dezdemonas.blogspot.com
  • annapanna säger:

    here we go april, eller hur var det? ;D

    kommer in till stan nånting i helgen så hälsar jag på igen! pusselipuss, du är så duktig =)

    2011-04-01 | 21:22:43
    Bloggadress: http://sickansplace.blogg.se/
  • elin säger:

    så.fucktard.awesome.!

    2011-04-01 | 21:40:08
    Bloggadress: http://elinbiskop.blogg.se/
  • Malin säger:

    Frida: haha! Jaa det har du rätt i ;) Och tack så mycket, jag blir så gald :)



    Anna: tsss, JAA kom och hälsa pååå, var så trevligt när du kom en sväng igår! (är säker på att du var proffs som småstjärnadomare btw)



    Elin: :D :D :D

    2011-04-02 | 11:10:14

Kommentera inlägget här: