thelifeofadreamer

01 Introduce yourself

Kategori: Allmänt

Jag heter Malin Pussinen, inte Biskop som det till en början var tänkt. Namnet har jag fått av min farfar som inte finns längre. Han fick tåla mycket min farfar, det vet jag även om jag aldrig fick lära känna honom så bra som jag velat göra. Jag bär därför namnet med huvudet högt. Jag är 18 år och det enda stället som jag kan minnas att jag bott på är i det huset jag ännu bor. Huset har en stor gård, vilken jag och mina systrar utnyttjat flitigt under alla år vi bott här! Jag har två yngre systrar och har alltid fått för mig att jag måste vara den ordentligaste och mest ansvarstagande av oss. På grund av eller tack vare dessa egenskaper har jag också sett till att aldrig få dåliga betyg eller underprestera i skolan. Jag är lite rädd för att ha fel. Eller ja, jag hatar det faktiskt. Jag lärde mig prata när jag var ett år gammal, och pratar gärna och mycket med de jag känner. När jag var 7 år tog min pappa med mig på min första riktiga träning. Vi fick hoppa, springa, tävla och kasta. Idrott har varit min grej sen dess, det var aldrig någon tvekan om saken.

Som person är jag envis, ett drag min mor upptäckte då hon skulle föra mig till lekis för första ggn när jag var 3. Mamma trodde det skulle vara kul för mig att träffa andra barn istället för att vara och leka hos momor. Jag höll tydligen inte med. Mamma parkerade min vagn vid lekistanten och sa att hon skulle komma tillbaka om en stund. Jag förklarade att det var en hemskt dålig idé och att jag inte tänkte stiga ur vagnen. Mamma ignorerade det hela och tänkte att det nog blir bra bara hon går därifrån, trots att jag stirrade på henne med hatisk blick. Sagt och gjort. Två timmar senare är hon tillbaka, och hittar mig på exakt samma plats som hon lämnade mig (och den hatiska blciken satt kvar där den skulle). ”Jag sa ju att jag inte ville”, var allt jag hade att säga. Denhär egenskapen är jag säker på att ett flertal personer irriterar sig på eller ogillar. Det är något jag inte kan bry mig om, den har alltid varit och är en del av mig. Och jag är säker på att jag fått ut mycket genom att vara just envis. Jag är också målmedveten. Jag strävar alltid mot att bli bättre, och jag nöjer mig aldrig. Harder better faster stronger-syndromet. I högstadiet lade jag så mycket press på mig själv att allt blev helt ohållbart. Jag tvingade mig själv att prestera i allt, och klarade inte av om saker inte blev precis som jag tänkt mig. Jag mådde otroligt dåligt och tyckte inte att något var tillräckligt bra. I samma väva insåg jag att jag inte kan påverka allt jag ville påverka. Jag kan bara ta ansvar för mig själv. Lösningen blev att jag under denhär tiden jag utvecklade en på gränsen till galen kärlek för gymnastik. För där var det bara jag som ansvarade för om jag kunde bli bättre och utvecklas. Jag la över allt fokus på detta, och de jobbiga tankarna försvann så småningom.

Människor jag tycker om, älskar jag. Människor jag ogillar, hatar jag.  Det finns på något sätt en tydlig gräns. Sen hatar jag att prata om känslor. Det skulle kunna vara det mest pinsamma jag vet. Vill man få mig obekväm är det bara att diskutera känslor eller få mig att känna mig lost på ngt sätt. Sen är jag bra på att ljuga, en egenskap jag försöker att inte använda. 

Och det vore ju onekligen intressant och se vad ni hade skrivit om rubriken löd Introduce Malin Pussinen.

Kommentarer

  • S säger:

    Enchanté!

    2011-02-21 | 00:03:45
  • anna.s säger:

    malin i ett nötskal ;D

    2011-02-21 | 17:40:16
  • Peter säger:

    Fint skrivet:)

    2011-02-22 | 07:29:37
  • Malin säger:

    Vad snälla ni är. Tackar och tack =)

    2011-02-22 | 22:32:28

Kommentera inlägget här: