thelifeofadreamer

Total Eclipse of the Heart

Kategori: Allmänt

För mig skulle det alltså inte räcka att göra det en gång. Operera det en gång. Komma tillbaka en gång. Gå till det där jävla gymmet varje dag i flera månader, en gång. Inte kunna gå eller springa, en gång. Ja ni fattar min poäng.

Mitt korsband är av, igen. Det hände på gympan, igen. Det är helt fantastiskt jobbigt, igen. Och ingen vet riktigt vad som hänt i mitt knä. Men mitt underben far åt tjottahejti om dom drar i det. Något är fel, igen. Hur jag ställer mig till dethär är inte klart än. Jag är ledsen, igår var påriktigt jobbigt. Jag grät större delen av när jag var vaken. Sen på natten drömde jag om när det hände. Då när jag landar på bommen och knäet inte finns där. Inatt drömde jag om när jag insåg vad som hände, och hur jag skrek. Skriket. Alla ni som gympar med mig vet att jag inte skriker när jag slår mig. Jag skrek inte när mit korsband for frsta ggn. Men nu skrek jag. Jag hörde mig själv skrika, och fattade inte ens först att det var jag som skrek. Hörde ni ångesten i det skriket? Jag hörde den. Jag drömmer om den. Mitt korsband finns inte där längre. Mina senor höll inte. Jag höll inte.

Jag hade ett vettigt samtal med Erkki igår. "Först fakta, sen får vi ta det därifrån."
Jag hade ett vettigt samtal med min pappa  också. "Nu är det som det är, och det gäller att ta det härifrån."
Jag har haft otroligt många dåliga samtal med mig själv under domhär två dygnen. Jag har övervägt allt. Jo, det är sant. Till och med att ge upp. Att bara skita i det. Skillnaderna mellan denhär gången och förra gången är flera. Till exempel var min första tanke när det hände förra gången "tillbaka, dit ska vi". Dethär gången var det "fan, jag höll inte. Jag vill aldrig mer göra dethär igen". Och jag menar det inte så. Men ni måste förstå, att komma tillbaka på det sättet jag gjorde, slita, jobba, kämpa. Ta sig genom den psykiska rädslan som fanns. Det var förjävligt. Det är det tuffaste jag gjort, och en av de saker jag är allra mest stolt över. För jag fixade det, jag pallade det faktiskt. Jag var tillbaka, när dethär hände. Men det hände igen. Och det är här mitt problem kommer. Det hände igen. Trots att jag slet och jobbade och kämpade. Trots att jag tog mig tillbaka, och var starkare än någonsin, så hände det igen. Och dethär, det satte sig i min hjärna samma sekund jag drog av domdär jävla senorna i benet.
Jag säger inte att jag inte vill tillbaka. Det vore en ren och skär lögn. För det första, så vet jag inte om det är möjligt än. Jag far på magnetröntgen till Åbo imorgon, och sen får vi ta det från där. För det andra, så är jag så fruktansvärt rädd. Hur ska jag någonsin ta mig tillbaka dit jag var, och känna glädje, utan att vara rädd? Gymnastiken är the love of my life, och jag kan inte beskriva vad den ger mig.

Det finns tusen saker som snurrar i min hjärna. Som Erkki sa, andra gången bestämmer man inte med en gång om man ska tillbaka eller inte. Det tar några dagar innan tankarna lugnar sig, och man kan känna vad man vill. Och att bestämma sig, först måste vi få veta hur mitt knä ser ut. Vad är helt, vad är trasigt. Vad kan man göra. Sen är det därifrån det gäller.

Och en grej till. Det värsta ni kan säga till mig just nu, är att "det kommer gå bra". För ni har ingen jäkla aning. Ingen vet ngt än. Ingen vet hur det kommer gå. Jag vill inte höra att det kommer gå bra, inte förrän den dagen jag vet att det faktiskt är möjligt, och sant.

Kommentarer

  • sofia säger:

    <3 du e stark,du e modig!

    2011-01-19 | 15:31:50
    Bloggadress: http://karlssonssofiia.blogg.se/
  • Elin P säger:

    Men fy fan Malin, det är sånt som inte ska få hända, särskilt inte när man kämpat så hårt som du! Jag håller alla tummar jag har för att det ska bli så bra som möjligt. Du är en kämpe!

    2011-01-19 | 15:54:20
  • emelie säger:

    åh, jag blir så himla himla himla ledsen. sånt här skulle inte hända om det fanns någon rättvisa i världen. jag lider verkligen med dig. jag förstår inte hur sånt här kan hända...



    jag har haft kontakt med en tjej som opererade sig ungefär samtidigt som mig och hon drog av sitt korsband igen ca 4 månader efter operationen när hon skulle passa en boll på fotbollsträningen. hon har opererat sig igen och är på väg tillbaka igen. hör av dig om du vill ha hennes mailadress om du vill prata med någon som gått igenom samma sak...



    kram!

    2011-01-19 | 21:13:49
    Bloggadress: http://whirl.se/korsband
  • A säger:

    Jag känner inte dig, men åhh vad jag lider med dig:´-( Jag har följt din blogg sen operationen och jag beundrar dig. Vilken kämpe du är! Du som skulle till Storbritannien och allt.. men va faaan. Usch man vill bara gråta (löjligt eftersom jag inte känner dig, jag vet..)

    Styrkekramar till dig!!!

    2011-01-20 | 08:52:56
  • Malin säger:

    Tack, vad snälla ni är. Det känns otroligt bra att ha folk bakom sig. Kram! =)

    2011-01-22 | 10:10:17
  • . säger:

    Kan inte annat än säga att jag har en klump i halsen nu medans jag läst igenom alla inlägg ända tills de här inlägget. Där du skadades igen. Har lust att själv lägg mig ner i sängen och lipa över det här, känns så jäkla orättvist att de ska hända dig, IGEN.



    Men du verkar otroligt stark, och jag hoppas verkligen det går "snabbt" med rehaben och allt, och att när du kommer tillbaka ska du inte behöva vara rädd för att köra igen. Och att knäet ska hålla.



    2011-02-12 | 11:48:12

Kommentera inlägget här: