thelifeofadreamer

When you have exhausted all possibilities, remember this; you haven't

Kategori: Allmänt

När jag satte mig ner brevid mina lagkamrater efter att ha tävlat i Fort Regent på Jersey kändes det äntligen som jag var helt klar med första kapitlet, med skada ett. Också stora delar av förra sommaren spenderade jag i gymmet, på en motionscykel, i benpressen, på crossen, och den största svårigheten med att vara där var faktiskt inte det fysiska, att orka upprepa en rörelse. Det jobbiga var (precis som nu) det psykiska, att själv förstå varför det är värt att vara där. I mina tankar då fanns hela tiden Jersey 2011. Inter Island Games. Det skulle bli min tävling, min tur, och min comeback. Alla timmar på cykeln skulle ge resultat då. Även om den största besvikelsen efter den andra gången jag gjorde sönder knät var det faktum att jag återigen skulle tvingas vara utan gymnastik och utan det jag älskar mest, så var också tanken på min missade comeback jobbig. Även om jag var tillbaka när det hände igen, så hade jag inte fått visa vad jag gick för än. Jag skulle inte få utvecklats eller bli så bra som jag kunnat bli på det halvåret jag då hade kvar till Jersey.



Tio dagar innan Jersey stod jag i duschen och undrade varför det inte kändes bra att följa med. Varför jag drog mig för att hjälpta till med att ordna T-shirts och tryck till huvtröjor. Varför jag inte ville åka till träningarna. Även om jag vetat det hela tiden sen skadan, så hjälpte det mig enormt att konstatera saken för mig själv dendär kvällen i duschen. Problemet låg i att jag inte skulle tävla.

Ni vet hur allt gick sen dess, jag var på alla träningar och slet fysiskt men mest psykiskt för att få tillbaka så mycket som möjligt av de tekniker jag inte tränat sen januari. Jag pratade me mina tränare och jag funderade själv. Sen reste vi till Jersey, och efter första kippen på barren där visste jag att den sviktade rätt för mig.



Två mornar senare vaknade jag och steg upp ur sängen med detsamma. Vi käkade frukost och drog till salen. Håret var uppsatt. Tävlingsdräkten sattes på. Uppvärmning, inmarsh, 3 minuters touch inför tävling, och sedan tävling. När jag skulle sträcka upp inför domarna visste jag inte om jag var beredd på att göra det jag tränat inför. Även om tanken att gå därifrån slog mig, så visste jag att jag aldrig skulle kunna göra det. När jag hoppat mot barren, och satt händerna på den fanns bara den och jag. Då såg ingen på längre, och jag tänkte bara på det jag gjorde på barren.



När jag avslutat serien och sträckt mot domarna visste jag två saker. För det första hade jag just tävlat en serie trots att jag ännu är mitt i rehabiliteringen av den svåraste knäskada jag ådragit mig. För det andra, hade jag just avslutat den skada, som kom att leda till nästa. Jag var äntligen klar med att sörja den första skadan. Jag hade nu bevisat för mig själv att jag inte missade Jersey. Jag hade just deltagit.



Nu i efterhand ångrar jag inte att jag var med. Jag slutade 7a av ca 40 tävlade (hemma på Åland slutade jag i samma tävling för 2 år sedan på 11e plats) och hade jag fått göra en serie jag vet att jag kan genomföra skadefri är jag säker på att jag placerat mig högre. Men jag drömmer mardrömmar om ett fall det hade hänt något. Jag skulle aldrig ha förlåtit mig själv. Det som gör mig nöjd dock är att jag nu, för första gången sedan första skadan inte känner mig stressad. Min nästa tävling jag måste tävla för mig själv är FM 2012 och öspelen på Bermuda 2013. Och tills dess har jag all tid i världen att rehaba, utan att känna att jag missar något. För jag missar inget, jag vinner så mycket på att köra rehaben.



Nu ska jag avsluta dethär inlägget. Det har redan blivit påtok för långt. Jag vill avsluta det såhär; Även om jag aldrig trodde det var möjligt så tävlade jag Jersey 2011. Och nu har jag bara en skada kvar att bli kvitt.

Kommentarer

  • Linn säger:

    Maaaaaaaliiiiin!!!!! Jag dööööööööör lite!! ÅH så glad jag är för din skull!!! Det var meningen att du skulle vara med här ju!!!!! Och vilken toppenplacering!!! Är det ingen som har filmat??? Bara fortsätt kämpa nu!!



    Puuuuuusss!!!!

    2011-07-14 | 07:30:10
    Bloggadress: http://linns-alldeles-egna.blogspot.com
  • Malin säger:

    TUSEN TACK LINN!! Det var sådan grym känsla hela veckan när jag visste vad jag skulle göra / hade gjort. Allt kändes så rätt, och även om jag fick jättedåligt samvete efteråt (började tänka på vad som kunde hänt), så vet jag att jag mådde bra av att tävla Jersey.



    Just att jag inte alls känner mig stressad längre känns som en enorm lättnad.



    Massa kramar!!

    2011-07-19 | 00:53:56

Kommentera inlägget här: