thelifeofadreamer

08 A moment

Kategori: Allmänt

När jag gör de första rörelserna kan jag höra Tatianas röst i bakhuvudet "fin hållning, sträckta ben, attityd!". Sen piruetten, den som jag lärde mig genom att sätta tyngder på fötterna för att bygga upp rätt muskler. Efter det famehoppet runt, som jag klarade första gången jag testade det. Sen stegen bak mot hörnet. Jag vet att alla i publiken tittar åt mitt håll. Jag vet precis vad jag ska göra. Fullt fokus. Andetag. Iväg.

Ingångsstegen till voltserien har jag gjort så många gånger att jag skulle kunna göra dom i sömnen. Sen rodaten då, efter stegen in. Allt känns bra. Bak i flickin, mycket fart. Jag känner på avstampet att farten är med. In i sträckta. Armarna går upp. Jag drar ner dom mot bröstet igen. Rotationen skapas, lite tidigt, fast ändå kontrollerat. Halvt varv, 3/4 varv, helt varv, jag är runt. Så länge jag tränat det. Det har handlat om år. Och tänk att det går nu, i huvudet och påriktigt. Jag ska bara ta landningen. Har satt mig på rumpan säkert tusen gånger. Kommer ihåg första gången jag stod, då när jag tittade på Ulrika och sedan skrek rakt ut, kanske ett av de bästa ögonblicken någonsin. Fötterna närmar sig marken, jag kommer högt ur den. Vänsterfoten träffar först. Sen kommer höger. Jag har redan rotation bakåt, men jag vill stå. Jag sätter högerbenet snett bakom vänstra, för att stoppa lite fart.

Det knäcks i sidled. Jag hör det. Jag hör att det knäcker. Jag känner hur det viker sig rakt till sidan, känslan gör mig illamående. Det är över på ett ögonblick. Jag kastar mig bak, struntar helt i hur jag landar. Sätter inte i knäet. Håller det i mina händer som om det vore värt en miljon, vilket det är. Det är värt mer. Sen står hela världen stilla. Jag hör ingen, och ingen annan finns. Bara jag. Något är sönder.

En sekund senare är Sassa där. Sedan också Mats. Jag vet redan att något är fel. Ingen behöver berätta det för mig, för jag vill inte höra det. Jag vill inte höra att något är fel. Jag släpper inte knäet. Sen ligger jag bara tyst. Och tittar upp i taket. Taket som jag sett så många gånger förr. Gympasalens tak.

27.4.2009

Kommentarer


Kommentera inlägget här: