thelifeofadreamer

För jag vet att det pågår, men inte hur det slutar

Kategori: Allmänt



Jag har börjat prioritera saker jättekonstigt på senaste. Strutar heelt i mina gamla värderingar och tänker egentligen inte alls innan jag gör saker. Det är nästan som jag vill ge bort all den energi jag äger själv till alla andra. Jag far hit och dit och hjälper och vikarierar, men t.ex min egen rehab tycker jag att går jättelätt att prioritera bort. Mitt egna initiativ har typ flygit iväg, och för att jag ska få saker gjorda måste man (typ mamma) påminna mig om saker som är viktiga. Att driva mig själv till att träna hård styrka eller pina mig på crossen går bara sämre och sämre.

Allt som kallas motivation börjar sakta men säkert att sina, och jag blir lite rädd för mig själv. Vad håller jag på med? Och varför? Vart försvann all vilja och målmedvetenhet som jag aldrig ens behövt söka efter förr? Och sen när jag tänker lite till så slår det mig att jag inte kan vara målmedveten då jag inte har något mål. Jag har inget kortsiktigt mål med någonting just nu, och det långsiktiga känns så långt bort och för osäkert än.

Jag vill hitta tillbaka till mig själv för 1 år sedan. Jag hade en vilja av stål, särskilt i gympahallen, och nya tekniker kom hela tiden. Jag var så målmedveten, och jag hade så roligt varenda timme jag spenderade i salen. För just nu är all glädje i träningen som bortblåst. Och jag har ingen aning om var och hur jag ska hitta den igen.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: