thelifeofadreamer

Uttagningen

Kategori: Gymnastik

Mitt i alla tävlingsförberedelser kom en träning när jag visste att allt inte var som vanligt. Inte ngt med knät nu, utan en konstig känsla i luften. Tränarna betedde sig annorlunda och jag visste att det var något speciellt med dagen. Mycket riktigt kallades vi till "ringen". När detta sker vet alla att det är något speciellt på gång, och kikade man noga kunde man se alla våra flackande blickar innehållande en påtaglig nervositet. Vi satte oss ner. Vid denhär
Tidpunkten låg ännu uttagningarna till Bermuda en månad bort i tiden och jag hade planerat den tiden väl. Ännu skulle 4 tävlingar genomföras och moment inför öspelen visas. Detta ändrades nu. Laget skulle tas ut nu, idag. Tränarna meddelade att det redan var klart. Jag vet inte om jag är jävligt bra på att känna på mig saker eller om det bara är slumpen för stunden, men jag bara visste att jag var med. I ringen pekades det sedan ut, "Mollie (hon satt som först i ringen, sen satt jag, men de hoppade över mig med blicken), Hanna, Emma, Fanny (de hade nu gått runt hela ringen och bara sagt fyra namn, vi skulle vara fem uttagna. Jag fattade ingenting.) och faktiskt ... Malin!" I samma ögonblick mitt namn yttrades blev jag både lättad och otroligt förbannad. Vadå "faktiskt"? Varför hoppade de över mig när de gick runt i ringen och presenterade namnen? Varför sa de mig sist?

Minuterna som följde diskuterades varför de tagit ut mig, att alla andra tjejer skulle träna på som vanligt för någon (var ju inte svårt att lista ut vem de tänkte på) kunde skada sig. De förklarade att jag inte tävlat på länge, men att de valt att ta ut mig i alla fall, osv osv..
Jag satt knäpptyst. Försökte ta in att mitt första delmål nu uppnåtts och att jag var med i laget. Förstod ingenting av deras förklaringar om att jag inte tävlat. Visst, inte hade jag kört en tävling på länge, men jag har å andra sidan tävlat flest tävlingar av alla i laget någonsin. Dessutom älskar jag att tävla. Sen hatade jag så brutalt att de tog upp knät och skador. Det var inte knät som tagit mig in i laget till Bermuda, det var JAG, det var mitt stora hjärta för gymnastik som tagit mig dit. De förstod i och för sig i efterhand att allt var väldigt tokigt formulerat, och jag vet att de inte menade något illa. Men det blev väldigt fel, och det som borde varit en enda stort kramkalas blev istället fiasko och alla gick bara hem efter mötet i ringen.

Efter denhär dagen var jag dock med i laget, och nu var jag mer sugen än någonsin att få tävla igen. 
 

 

Kommentarer

  • emelie säger:

    hej malin! såklart jag kommer ihåg dig. jag har faktiskt tittat in här någon gång sedan den där tiden då vi fightades med våra knän. alltså åhh. man blir ju nästan nostalgisk. shit vad jag levde för mitt knä då alltså och allt som betydde något var att komma tillbaka till fotbollen. aja, har omprioriterat en del sen dess. just nu är det ingen fotboll överhuvudtaget och jag saknar det inte! tro det eller ej. men man ska aldrig säga aldrig. vem vet vad som händer nästa år när gräset blir grönt igen? :)
    jag är ledsen att höra om ditt knä. en tredje gång? alltså hur kan det hända? hur är det möjligt? lider verkligen med dig! hur klarar du dig nu då när knät är pajj och inget finns att göra? har du ont? ta hand om dig min kära knävän!

    2013-08-09 | 15:58:52
    Bloggadress: http://whirl.se/blogg

Kommentera inlägget här: