thelifeofadreamer

Guided by a beating heart

Kategori:

 
Sen var vi där. På Bermuda. Jag var helt säker på att vi (efter att ha dygnat på ditresan) skulle sova längre än 7h, men det gjorde vi inte. Jag Mollie och Lovis hade då en hel dag på oss att äventyra innan resten skulle anlända (vilket vi såg löjligt mycket fram emot, det är så sjukt mycket roligare när alla är med!). Vi använde dagen till att ta reda på var allt låg (typ matsalen, toaletterna och duschar) , försöka förstå oss på bussar och när de gick (vi blev inte klokare. De gick typ när de kände för att gå), dekorera vår dörr på skolan, samt besöka Bermudas mest kända strand Horseshoe Bay. Horseshoe Bay var helt sjuk. Så himla vit, nästan ljusrosa sand och varmt kristallklart turkost vatten. Riktig paradisstrand. Just där och då kan jag försäkra att det inte fanns mycket som tyngde ner än. Livet lekte, och det var fantastiskt. 
 
På kvällen anlände de resterande fem med buller och bång. Hanna. Emma. Fanny. Sassa. Ylva. Vi bildade en enda stor madrass av våra (nu räknar jag inte in tränarna haha ..) luftmadrasser, så vi kunde sova nära, och skrattade oss därefter till sömns. 
 
Nästa dag vaknade vi pigga och glada och bestämde oss far att fara till hallen och kika. Rös i hela kroppen när jag kom in. Det var ju precis dethär jag längtat efter. Exakt den här hallen. Den där bommen. Den barren. Den mattan, och det hoppet. På bussen hem satt jag i min egen drömvärld och tyckte det var så häftigt att jag var där nu. Att träningen gett färdighet. Jag var nöjd. Jag minns att jag tänkte det, och kände det. En känsla av att ha lyckats. 
 
Just det skulle hjälpa mig otroligt under de kommande dagarna. För vid det här laget var den mindre än ett dygn kvar innan jag skulle sabba mitt öspel innan det ens hade börjat. Innan det plötsligt inte skulle gå längre. Innan allt skulle kännas väldigt långt från perfekt. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: