thelifeofadreamer

Italien

Kategori:

Hej!!
 
Var ju så väldigt längesen nu igen. Vet ni vad jag gjort? Skidat i Alperna! Om jag är nöjd med mig själv? JA! 
Såhär. Reste ner till Innsbruck med så sjukt blandade känslor och har aldrig panikat så mycket som i flyget ner. 
1. Har skidat sedan jag var liten flicka. Alla bilfärder upp till svenska fjällen, alla åk man gjort med pappa och mamma, alla gånger jag panikskidat sista timmen innan liftarna stänger för att verkligen hinna med så mycket det BARA går! Förstår ni hur mycket denhär delen av mig längtade ner till Italien? Till att skida ovanför molnen, till att glida ner för backarna och chilla på afterskin? Sjukt mycket. 
2. KB operation 2010, re-op 2011, smäll på KB 2012, halva av 2013. Hjärnan skrek, VAD GÖR DU MALIN!? VARFÖR SKA DU ÄN EN GÅNG TESTA NÅGOT DU INTE VET OM DU HÅLLER FÖR? DU VET VÄL SJÄLV HUR DET GÅTT HITTILLS? 
 
Hjärta mot hjärna. Som så många gånger förr. Och precis som förr så är det hjärta som tar hem striden. 
 
Fjög som sagt ner till Innsbruck i Österrike där vi hade en dag att kika på staden (Hanna hoppades givetvis att det skulle innebära shopping, men ack så fel hon hade då både pappa och jag är OS-nördar och mycket hellre ville se backhoppningsbacken och OS arenan). Efter att ha spenderat en dag där tog vi tåger ner till Italien och Val Gardena, kom till ett mysigt familjehotell och ville helst av allt decka på rummet, men istället var det middag som gällde innan vi kunde packa in oss i våra duntäcken och somna. Middagarna var helt insane, alltid minst 4 rätter och så sjukt massa mat. Tur för mig att vissa rätter var "gröna ärtor med ngt" eller "tonfisk" och annat jag inte diggar, annars kunde man ju käkat ihjäl sig ;) 
 
Middag i Innsbruck
Frukost på sängen! :D
Framme i Italien och dags för middag 1!
 
När vi sen vaknade morgonen därpå mådde jag så illa så jag trodde jag skulle spy rätt ut. Blev inte bättre i kabinliften upp. Antagligen hade det hela att göra med att vi dels var på lite högre höjd, och dels att jag var så sjukt nervös för om jag skulle palla. När vi kom ut ur kabinliften så var det en liten nerförbacke till sittliften vi skulle upp i. Spände på mig skidorna och åkte ner. Gjorde 2 svängar, en åt var håll, med så sjukt minimal fart, men det var som om en sten föll från mitt bröst. Det gick! Det skulle gå! Hjärtat bultade i bröstet och jag kände mig så sjuk tacksam för att vinkeln var skonsam och jag inte fick ont. Men den dagen vart hur som kaos, haha, hade typ snöat 25cm (skojar inte!) och de hade inte pistat på 2 dagar. Dessutom var det 5+, allt detta leder till KAOS i backarna. Var som puckelpist/offpist om vartannat. Och visst är det skoj med nysnö, men inte så att man inte kan se sina skidor!! haha
 

 
Andra dagen var heeelt fantastisk och precis så som man vill uppleva alperna, musik i backarna, solbrända kinder, varm choko i toppstugan, lunch i dalen, nypistade backar och FANTASTISK utsikt. Så himla glad att vi fick en sådan dag. Alla gamla minnen från hur bra skidåkning kan vara kom tillbaka och när jag skidade ner för en backe kom jag på mig själv med att inte tänka. Inget "sväng, håll håll HÅLL, håll, lugnt, håll" (som det var dagen innan då jag mentalt snackade med benen under alla åk, hehe). Avslutade dagen med att köra vilse med mamma och Emma. Slutade med att vi tog en sittlift ner och fick så en så himla fin utsikt över stan St. Christina där vi bodde!
 
Alltså AH, denna backen <3 SER ni räfflorna eller?? 
Lunchstället! 
Brända kinder :D
 
2 dagars skidåkning hann vi med efter det innan vi sen packade våra väskor och åkte till Munchen för att shoppa lite innan vi flög hem igen. 
 
Här fick jag damp på lössnön så for till gymmet!
bra sikt .. haha
Utsikt från vårt fönster :)
Det bor 2000 personer i St. Christina, och de hade 6 olympier i Sochi. 3 var syskon, men tävlade inte samma grej allihop. I grannbyn (10 min bort, Ortisei) bor Carolina Kostner som under veckan tog brons i konståkning! På hennes hus hade barnen hängt upp teckningar och lappar till henne. Så gulligt. Val Gardena är det område som har flest i olympier i världen i förhållande till folkmängd.
I Ortisei!

Kommentarer

  • Anna säger:

    Åååh vad härligt det ser ut! Så glad för din skull, finns inget bättre än att skida nerför en alptopp!!! :D

    Svar: Tack Anna! :) Känns så himla skoj! Det var heeeelt sjukt vackert där nere, så är beredd att hålla med om att det är en utav de bättre sakerna man kan göra. Kram!!
    MP

    2014-02-27 | 21:06:04
  • Linn säger:

    Alltså, det går inte att säga nog vilken fantastisk inspiration du är Malin!!! <3 <3 Är så glad för din skull, och lite för min skull för att jag "hittade" kontakten med dig!!

    Svar: Tusen tack igen Linn! Det har vart en så jäkla lång resa med knät, och kan inte förstå ibland att det slutade som den gjorde. Det har varit så skönt att ha dig på "min sida" hela vägen, du förstår precis vad det inneburit, och du förstod precis att det inte fanns mycket mer att göra i somras annat än att inte kunna gympa mer. Det tog så himla hårt, och många såg det säkert som ett "hon ger upp", därför känns det så bra när du förstår att, att skida, var något som inte var självklart, utan något som gick med mycket vilja. DU är en inspiration med dina ständigt peppande och varma ord! kram
    MP

    2014-03-02 | 16:32:01
    Bloggadress: http://linns-alldeles-egna.blogspot.com

Kommentera inlägget här: