thelifeofadreamer

Längdhopp

Kategori:

Det var en gång en väldigt liten Malin, med väldigt stora drömmar. Jag kanske var 14 år. Jag älskade att springa, jag älskade att hoppa, jag älskade att träna och jag älskade att sträva efter att bli bättre, men mest av allt så älskade jag att gympa. Att gympan en dag det året skulle fånga hela mitt intresse, och på så sätt få mig att sluta springa, sluta hoppa längd, tresteg, höjd och stöta kula förvånade aldrig mig i min egen värld. Jag har aldrig hittat något jag älskade att göra så mycket som gymnastiken. Men, jag saknade friidrotten ständigt. Jag saknade att träna ute, att ha "flera försök", att ta i allt vad man orkade och att aldrig behöva vara rädd. Därför kändes det väldigt bra att jag ringde Micke för ett tag sen och frågade om jag kan få komma med igen. Göra det jag saknade. Micke springer, långt, det är precis vad han och hans adepter är bra på och det avundas jag dem enormt. Jag är inte bra på att springa långt, visst kan jag alla gånger bli duktig på det, allt går med träning, men det är liksom inte en naturlig förutsättning jag har. I fredags föreslog Micke att jag skulle få hoppa längd. 2 km jogg, 4 stegringslopp och 200 hopprepshopp senare stod jag redo för att göra lite stillastående längd ut i gropen. Efter det backa bak och så äntligen var det dags, hjärtat var i halsgropen och en svag röst försökte få mig att tveka långt bak i huvudet, men det är ju omöjligt att göra det när hjärtat skriker att det är precis hoppa som man borde göra. Så jag hoppade, och kände redan i luftfärden att jag nästan ville rysa av välbehag. Längd vad fortfarande min grej. Precis som det hade varit det jag gillade mest när jag var 14. Jag kommer aldrig glömma mina volter, mina tsukor, min barr och min bom. De kommer alltid finnas närmast hjärtat och det kommer alltid hugga där när jag tänker tillbaka på hur mycket jag älskade det och hur underbart det var. Men någonstans så känns det också som om de var ett kapitel i mitten på min bok, och att slutet (precis som början) kommer handla om en annan sport och en annan gren. Det är vad jag hoppas, och det är det som just nu känns helt rätt. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här: