thelifeofadreamer

Mitt val, min åsikt

Kategori:

Jag är bekymrad. 

Det sveper en brun äcklig våg genom vår värld. En våg som inte står för det jag gör. En färg jag inte bekänner mig med. 

Jag är uppfostrad och lärd i människors lika värde och lika rättigheter. Jag värderar detta väldigt högt i mitt liv, och det är något jag alltid kommer att stå fast vid. Alla människors rätt att vara, alla människors lika rätt. 

Hur är det möjligt att välja att blocka någon som behöver hjälp? Hur kan man bara vända andra kinden till? Vad gör det mer rätt att jag ska få ha det bättre än någon annan? Varför får jag speciella privilegier bara för att jag föddes med den genetiska sammansättning jag råkar ha, på den geografiska plats jag föddes? 

Jag pratar inte bara om SD, även om jag har många många frågor att ställa dem som röstade på ett sådant parti. Jag pratar om så många fler, om Frankrike med sitt Front National, om Gyllene Gryning, om Sannfinländare och om svenskarnas parti. För de är många nu. Det är inte en och två. Och jag har läst på, så berätta inte för mig att jag bara tror dessa partier är rasistiska, för det är något jag vet. Jag har lagt mig i partiprogram, läst deras punktlistor, reflekterat över deras imigrationspolitik. Jag är säker. 

Jag är besviken. Och rädd. Det finaste vi har är ju vårt liv. Vi har alla genom ett under fått ett liv, och jag kan inte förstå hur man kan skilja på dessa. Mina föräldrar valde att sätta mig till världen, men var jag nu än befann mig eller inte fanns innan jag föddes här på min vackra ö, så kunde jag inte påverka var just jag skulle landa, var jag skulle ta mitt första andetag, var jag skulle födas. Vad gör då mig mer berättigad till de privilegier vi har här? Vad ger mig rätten att bestämma över den jord som finns här? Vad ger mig rätten att bestämma över andra människors öden? Vad ger mig rätt att säga nej till någon som behöver hjälp när jag kan ge den? 

Från och med nu är det ett stort jobb som står framför oss. Alla vi som idag är vuxna och tror på en rättvis värld. Jag kommer inte att uppfostra mina barn, barnen jag tränar, eller barnen i skolan med en bokstav. Jag struntar i om de väljer S eller M eller något annat i framtiden. Det är upp till dem. Men jag kommer inte att strunta i rasism. Jag kommer inte strunta i mobbning. Jag kommer inte strunta i utpekanden, hånskratt eller tanken om att vara mer värd än andra. Jag kommer så länge jag lever att påpeka och proklamera för människors lika värde. För vikten av att hålla ihop. För fördelarna med en omtänksam värld. 

Jag vägrar, vägrar, se världen gå tillbaka mot den fruktansvärda historia vi har bakom oss. Jag behöver inte ens nämna händelser, jag tror ni känner till dem för väl.

Nu måste vi våga uttala oss. Berätta om en bättre lösning, inte bara klaga utan argumentera för vårt sätt att tänka. Våga vägra tystnad. Likt barn i trotsåldern får vi ställa oss upp och inte sluta skrika. Vi får inte vara tysta nu. Vi får verkligen inte det.

Kommentarer

  • Hanna Lindholm säger:

    Så sant som det är sagt Malin! Håller med dig till 100%! Nu får det va slut på allt vad mobbning, utfrysning, rasism etc heter! SLUT! Stå på dig, du är inte ensam! Tillsammans är vi många!!!

    Svar: Tack Hanna! Ja, absolut! Hoppas allt är bra med dig!
    MP

    2014-09-16 | 10:19:36

Kommentera inlägget här: